I en video krossar terrororganisationen IS ovärderliga konstföremål i Mosul i norra Irak. Samtidigt rapporterar experter inom brott och arkeologi att IS har smugglat nästan 100 syriska artefakter till Storbritannien där de säljs för att finansiera terrorn. Foto: TT
Debattinlägg

”IS smular sönder mänskligt kulturarv”

Terrorism ·

”Folkmordsbegreppet omfattar två delar, både våld gentemot människor och vandalism av kulturella föremål. Det senare är lika viktigt eftersom kulturella föremål speglar människors unika identitet och skapande. Kulturarvet är en fundamental nationsövergripande mänsklig rättighet”, skriver Önver Cetrez och Johan Mårtelius.

Om debattörerna

Önver Cetrez
Bitr. direktör Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul
Johan Mårtelius
Direktör Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, styrelsemedlem Kulturarv utan Gränser

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

I dagarna har vi kunnat se videon på hur IS-terrorister förstör 3000-åriga statyer och föremål i och utanför museet i Mosul. Med borrmaskiner och hammare smular de sönder ett mänskligt kulturarv som för evigt går förlorat.

Den bevingade och människohövdade assyriska tjuren Lamassu från 900-talet före Kristus demoleras för att den anses förespråka avgudadyrkan. Häromveckan sprängdes Mosuls bibliotek och 10000 böcker och 700 manuskript sattes i brand.

Nyligen uttalade sig Unescos generaldirektör, Irina Bokova, över det inträffade och kallar det för en kulturell tragedi. Det strider mot Säkerhetsrådets resolution 2199 som fördömer förstörelse eller försäljning av kulturarv.

Detta är en attack mot Iraks mångtusenåriga historia och kultur.

Är detta enbart en fråga om ett gäng terrorister, en grupp galna människor, med en eskatologisk ideologi?

Vid en första anblick, ja. Men tittar vi närmare på liknande situationer i Mellanöstern under en längre tid, så kan händelser som vid en första anblick verkar oberoende av varandra utgöra en del av ett större mönster.

Ett mönster som kännetecknas av ett kulturellt folkmord och demonstration av legitimitet. Redan efter andra världskriget skrev den polsk-judiske juristen Raphael Lemkin att ett folkmordsbegrepp omfattar två delar, både våld gentemot människor och vandalism av kulturella föremål.

Det senare är lika viktigt eftersom kulturella föremål speglar människors unika identitet och skapande. Kulturarvet är en fundamental nationsövergripande mänsklig rättighet.

Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, särskilt 1915 och 1933, kännetecknas av massakrer och folkmord på assyriska, kaldeiska och armeniska grupper. Det senare, folkmordet i Simele 1933 i Irak, tvingade överlevande assyrier att fly och bosätta sig vid Khaburfloden i Syrien.

Nu kan vi läsa att deras ättlingar åter utsätts för våld och fördrivning. Denna gång av IS, samma grupp som står bakom förstörelsen av antika föremål i Mosul. Massakern i Simele omfattade förutom dödandet av människor också att 90 assyriska byar brändes ned.

Under 1970- och 1980-talen förstördes 220 assyriska byar och 24 antika kyrkor och kloster i norra Irak. Efter Saddams fall 2003 plundrades på samma sätt som i dag Bagdads museer på antika föremål för att sedan säljas på den svarta marknaden.

Detta är enbart det assyriska exemplet i Irak. Och då har vi inte nämnt de massakrer som utförts gentemot assyrierna och andra grupper i samma områden såväl som i andra länder, däribland kurder och yezidier.

Forskaren och historikern Sargon Donabed, vid Roger Williams University i Bristol, Rhode Island, menar att Simelemassakern 1933, i det då nybildade Irak, tjänade tre syften: att skapa en känsla av nationalism i en för övrigt fragmenterad situation, att demonstrera staten Iraks legitimitet och styrka som en militär kraft, och att demonstrera dess suveränitet som stat gentemot andra stater.

I ljuset av detta kan vi lättare se att förstörelse av kulturella föremål är ett led för nya grupper i att etablera sig. Detta tydliggör att det inte enbart rör sig om religiös fanatism, utan också om legitimitet.

Detsamma gjorde talibanerna 2001 när de sprängde den kända Buddhastatyn i Bamiyan i Afghanistan. Även de skyllde då på att föremål som speglade avgudadyrkan inte hörde inom islam.

Men samtidigt är detta också ett led i att etablera en ny maktordning.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.