BUDGETEN Kulturbudgeten blev tyvärr en bekräftelse på den passivitet som kännetecknat de senaste årens kulturpolitik. De nya medel som tillförs bland annat den fria scenkonsten har tidigare aviserats och är välkomna. Men de täcker inte den kontinuerliga urholkning av anslagen som sker genom att anslagsposterna inte räknas upp med kostnadsutvecklingen. Sammantaget saknas de positiva nyheter som krävs för att stärka och utveckla scenkonsten, filmen och andra kulturyttringar. Det skriver teaterförbundets ordförande Anna Carlson.
Kulturen är ingen krisbransch. Publiken växer och det skapas mycket bra konst och kultur runt om i landet. Det är kulturpolitiken som är i kris!
Kulturbudgeten blev tyvärr en bekräftelse på den passivitet som kännetecknat de senaste årens kulturpolitik. De nya medel som tillförs bland annat den fria scenkonsten har tidigare aviserats och är välkomna. Men de täcker inte den kontinuerliga urholkning av anslagen som sker genom att anslagsposterna inte räknas upp med kostnadsutvecklingen. Sammantaget saknas de positiva nyheter som krävs för att stärka och utveckla scenkonsten, filmen och andra kulturyttringar, och som skulle visa på en statlig kulturpolitik som tar de professionellt yrkesverksamma på allvar.
Det som mer än något annat speglar kulturpolitikens förfall är behandlingen av pensionerna på teater- dans- och musikinstitutionerna. Teaterförbundet har, tillsammans med branschen i övrigt, sedan mitten av 1990-talet uppvaktat kulturministrar av olika politisk färg om nödvändigheten av att anpassa pensionssystemet till förändringarna i det allmänna pensionssystemet och till att scenkonstområdet blivit en frilansarbetsmarknad.
Också riksdagens kulturutskott har, över partigränserna, varit pådrivande. Inte minst aktiv var vår nuvarande kulturminister under hennes tid i opposition. Som nybliven minister medverkade hon till tillsättandet av en utredning. Till Teaterförbundets tidning Akt sade hon i samband med att denna presenterades våren 2009:
Förra regeringen gjorde ingenting i den här frågan, nu är vi glada att utredningen är genomförd och att den har lämnat förslag på detta område.
Sedan dess har frågan beretts i regeringskansliet tills beskedet nu kom i budgeten att utredningen läggs åt sidan. Kulturministern tvår sina händer och säger att pensionsfrågorna inte är hennes bord. Men konsekvenserna kan hon inte fly undan. Det är alla de scenkonstinstitutioner som hon har ansvar för och som staten finansierar helt eller delvis som drabbas av regeringens handlingsförlamning.
Att som kulturminister hänvisa till stora nedskärningar av kulturanslagen i andra länder och stolt lyfta fram att den svenska kulturbudgeten minsann ökar med 0,1 procent nästa år är inte på långa vägar tillräckligt! Den professionella kulturen, inte minst på scenkonstens område är redan hårt trängd . Det slår inte bara mot villkoren för de yrkesverksamma som Teaterförbundet företräder. Det hotar också bredden, mångfalden, tillgängligheten och kvaliteten, för vår publik.
Vi som är verksamma inom scenområdet har en sträng scenvinter att vänta!