Inget inflytande för extremister. Det är kärnan i den svenska regeringskrisen. Men det är också kärnan i konflikten i kommunala och regionala församlingar runtom i landet, där liberaler utkämpar striden mot nationalistisk högerpopulism.
Striden står inte minst om kulturen. Och ingenstans är skillnaden mellan liberala och auktoritära krafter tydligare än i kulturpolitiken.
Det gäller på båda kanter: den auktoritära vänstern tycker det är viktigare att tänka rätt, än att tänka fritt. Men det största hotet kommer i dag från den auktoritära högern, som försöker styra kulturen till att bara vara ”svensk”.
Vad nu det ska betyda.
För den nationalistiska auktoritära högern är kulturen ett nyckelområde för en nationalistisk agenda. Denna prioritering sträcker sig dock inte till ekonomiska prioriteringar.
I Region Stockholm vill således Sverigedemokraterna skära bort 125 miljoner kronor, eller mer än 15 procent, av kulturbudgeten.
Anmärkningsvärt av ett parti som ofta talar om kulturens betydelse. Men än mer anmärkningsvärd är förstås SD:s kultursyn; kultur som något som kan avgränsas, inskränkas och frysas vid ett imaginärt, daterat ideal.
Sverigedemokraternas kultursyn saknar förankring i den historia de hyllar.
Den svenska kulturen har alltid byggts och berikats av impulser utifrån. Och vad menar Sverigedemokraterna egentligen med svensk kultur? Kanske ger deras egen budgettext någon vägledning? Låt mig citera:
”Vår svenska kultur är en del av den svenska identiteten, historien och vardagen. Kulturen omfattar verk i flertal former utformade av personer med tillhörighet till den svenska nationen... Den svenska kulturen som ligger till grund för den svenska identiteten ska värnas, bevaras, förädlas och ska utgöra grunden för en nationell samanhållning”.
Läs den gärna igen. ”Kulturen omfattar verk i flertal former utformade av personer med tillhörighet till den svenska nationen.”
Vad betyder det? Vem kan räknas som svensk? Inte judar eller samer, har vi fått höra.
I kulturpolitiken syns också den sverigedemokratiska människosynen tydligt. Deras kulturpolitik blir ett verktyg för att göra skillnad också mellan människor. Förebilder i länder som Ungern förskräcker.
Kulturpolitikens princip om armlängds avstånd finner föga stöd hos sverigedemokrater. Raka motsatsen är det som gäller: att politiskt definiera det som är rätt, tillåtet och svenskt.
En sak är jag och Liberalerna ense med SD om: Kulturens betydelse. Men vi vill det motsatta.
I en tid när högerpopulister och extremister runt om i världen vill bygga murar mellan människor så behövs kulturen mer än någonsin för att öka förståelsen och bygga broar.
Ett gott liv för såväl den enskilda individen som för samhället i stort förutsätter tillgång till konst och kultur. Med resurser – men utan censur.
Överallt där sverigedemokrater höjer rösten för sin historielösa inskränkande kulturpolitik, kommer Liberalerna att hålla emot.
Striden står här och nu.