Liberalerna har en stolt tradition av att stå på barrikaderna för att försvara och förstärka människors frihet.

Tillsammans med civilsamhällets organisationer, med aktivister och experter har vi drivit på och genomfört reformer som förändrat människors liv, som rivit hinder och stärkt rättigheterna för alla.

Det finns otaliga exempel på liberalers frihetskamp.

Den före detta Folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg stod bakom införandet av LSS och den personliga assistansen, den stora frihetsreformen som kom att revolutionera livet för många.

Under alliansregeringens andra mandatperiod pressade liberaler på för att ändra lagen så bristande tillgänglighet kan prövas som en form av diskriminering – trots hårt motstånd från övriga allianspartier.

Erik Ullenhag var ansvarig minister och den som ytterst såg till att driva igenom förändringarna. Vi var många som manifesterade på olika sätt, bland annat utanför Rosenbad varje torsdag för att sätta press på hela regeringen.

Under samma mandatperiod såg Birgitta Ohlsson, som demokratiminister, till att dispensmöjligheten för användandet av otillgängliga vallokaler togs bort.

Och under Eriks Ullenhags ledning och genom Barbro Westerholms enträgna arbete togs steriliseringskravet vid ändrad könsidentitet också bort.

Ett krav, ovärdigt ett rättssamhälle.

Men Liberalernas arbete för värdighet och rättigheter är långtifrån färdigt.

Under senare år har Liberalerna med Bengt Eliassons i spetsen ringt i larmklockan för att rädda LSS från inskränkningar och återställa denna frihetsreform till sina intentioner.

Just nu hamnar människor i kläm.

LSS gör att fler människor kan jobba, klara av vardagen och njuta av en aktiv fritid tillsammans med andra. Att människor med funktionsnedsättning ska återfå den frihet som LSS ska säkra är en av Liberalernas viktigaste uppgifter.

Det kräver arbetsmarknadspolitiska insatser som att vi tillsammans i samhället förändrar människors attityder.

Vi måste se till att de lagar och regler som finns också fungerar i praktiken. Det kan till exempel handla om att få upprättelse vid diskriminering.

HBTQ-personer ska kunna vara trygga från hatbrott, slippa få sin könstillhörighet ifrågasatt och ha möjlighet att få bli föräldrar – rättstryggheten i hela landet är några av de viktiga frågor som står på den liberala reformagendan.

Så länge som människor diskrimineras; så länge ofriheten råder och människors livschanser begränsas på olika sätt – så länge måste liberalers envetna frihetsarbete fortsätta. Vi har en stolt historia att förvalta.

Vi anser att denna fortsatta frihetskamp måste vara en central del av vårt partis framtida arbete och vi är fast övertygade om att det är Erik Ullenhag som kan förvalta arvet på bästa sätt.

Han har den socialliberala patos som behövs. Han har den gedigna kunskap som behövs för att få igenom viktiga reformer.

Sverige och Liberalerna behöver Erik Ullenhag som partiledare.