I och med att hamnkonflikten i Göteborg löstes i sista stund, är lagförslaget om inskränkt strejkrätt inaktuell. Om det ändå läggs fram innebär det stora risker, anser artikelförfattarna. Foto: Adam Ihse
Debattinlägg

”Lagförslaget om inskränkt strejkrätt bör slängas!”

Publicerad

”Alla som vill försvara fackföreningens viktigaste vapen, strejkrätten, måste därför kräva av sina förbundsstyrelser och de tre centralorganisationerna att de drar tillbaka sitt stöd till lagen”, skriver fyra fackliga företrädare.

Om debattörerna

Gunnar Westin
Förtroendevald i Seko, aktiv i Nätverket Försvara Strejkrätten Stockholm
Camilla Ingman
Förtroendevald i Kommunal, aktiv i Nätverket Försvara Strejkrätten Västerbotten
Lars Henriksson
Förtroendevald i IF Metall, aktiv i Nätverket Försvara Strejkrätten Göteborg
Roger Crossler
Förtroendevald i Fastighetsanställdas förbund, aktiv i Nätverket Försvara Strejkrätten Göteborg

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

När LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv 4 juni i fjol lade fram sitt förslag till utvidgad fredsplikt var motiveringen kristallklar.

Förslagets syfte var att med ”kirurgisk precision” uppnå en enda sak: upprätta arbetsfred i Göteborgs hamn.

Lagförslaget gör det bland annat svårare för fackliga organisationer att slåss för rätten till ett eget avtal om det finns ett gällande avtal hos arbetsgivaren.

Regeringen antog omedelbart förslaget som sitt, trots bristfälliga förarbeten och stora farhågor från flera tunga arbetsrättsexperter om att de juridiska konsekvenserna skulle kunna bli betydligt mer omfattande än vad som sades.

Vi var tidigt många som såg risken med att detta skulle kunna användas för så kallad ”avtalsshopping” där arbetsgivare spelar ut olika fack mot varandra för att få så billiga avtal som möjligt eller till och med bygga upp ”gula”, arbetsgivarkontrollerade, låtsasfack.

Förslaget skulle även ge arbetsgivare möjligheten att ifrågasätta och fördröja stridsåtgärder genom att hävda att de är otillåtna, till exempel för att kraven avviker från ”vad som normalt gäller på arbetsmarknaden”.

Debattens vågor har sedan gått allt högre inom fackföreningsrörelsen när kunskapen om detta sakta börjat sippra ner.

Flera stora avdelningar inom Kommunal kräver till exempel att deras kongress i maj ska dra tillbaka stödet för lagen.

I förra veckan ändrades läget radikalt när Svenska Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar, efter strejkhot från Hamn, slöt ett heltäckande kollektivavtal.

I och med detta råder för första gången på 47 år fredsplikt i alla hamnar i Sverige, inklusive den i Göteborg. Därmed är den påstådda grunden för de fackliga ledningarnas stöd till att inskränka strejkrätten borta.

Svenskt Näringsliv har länge haft den aktuella förändringen på sin önskelista, tillsammans med en rad andra krav som skulle försvaga de anställdas ställning på arbetsplatserna.

Detta är knappast något skäl till facklig uppslutning bakom lagen, tvärtom.

Att regeringen med sina nya stödpartier självmant skulle dra tillbaka lagförslaget är att hoppas på för mycket.

Men av de ledningar för LO, TCO och Saco som i somras lade fram sitt ”kirurgiska” förslag borde hedern nu kräva en snabb omprövning.

Det syfte de officiellt sa sig ha med förslaget är i och med avtalet i hamnarna uppnått och de risker många varnar för blir helt onödiga att ta.

Detta har redan flera ledande fackliga företrädare insett, ordförandena i såväl Byggnads som Pappers och Fastighets har sagt att förslaget är överspelat och bör stoppas.

Och det brådskar, om inget händer kommer lagförlaget att läggas fram för beslut i riksdagen redan 18 juni och träda i kraft i höst.

Alla som vill försvara fackföreningens viktigaste vapen, strejkrätten, måste därför kräva av sina förbundsstyrelser och de tre centralorganisationerna att de drar tillbaka sitt stöd till lagen och istället skyndsamt och kraftfullt verkar för att regeringen lägger förslaget där det hör hemma: i papperskorgen.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.