Anna Ardin, diakon, etnolog och fritidspolitiker. Foto: AP/TT/Pierre Eriksson
Debattinlägg

”Länge leve kulturen kring döden”

Publicerad

”Att ställa pumpa-lyktor på släktingars och vänners gravar för att bjuda dem tillbaka till vår värld och barnens pyssel för ett ögonblick, det är sådant som måste kunna få plats. Länge leve kulturen kring döden. Länge leve halloween och allhelgonahelgen. Jag önskar er alla ett skojigt, stojigt, sorgligt, vilsamt, livsnjutande och dödsbejakande firande”, skriver Anna Ardin.

Om debattören

Anna Ardin
Diakon och etnolog

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Allhelgonahelgen och halloween är två av mina favorithögtider på året. En tid då livet och döden möts på ett väldigt påtagligt sätt.

Med halloween-pumpor som symbol för att den sista skörden plockats in och barn som klär ut sig till skelett och påminner oss om död och förgänglighet – i ett högst levande format.

Strax därefter kommer alla helgons dag, en högtid som för många innebär ljuständning och kyrkogårdsbesök i tacksamhet och åminnelse.

Bitte Assarmo tar tillfället i akt att på SVT Opinion skuldbelägga föräldrar till barn som råkat ut för tragiska dödsolyckor på kyrkogårdar.

Obehagligt och onödigt tycker jag.

Det är självklart att barn inte ska klättra på gravstenar och att gravfält inte är lekplatser. Det vet ju föräldrar till barn som skadats bättre än någon av oss, utan att någon debattör återigen behöver komma och trycka upp det i deras ansikten.

Men lika självklart är det att människor måste få hedra sina döda och fira livet på de sätt som ger mening i deras liv.

I Sverige är döden, döda och döende människor något som ofta göms undan. Moraliserande och pekpinnar om att bete sig på vissa sätt, att vara tyst, att inte skratta och att inte äta korv när vi på något sätt har att göra med döden hjälper oss knappast att bryta detta tabu.

Assarmo skriver att gravplatser är de dödas ”vilorum”. Ja, så brukar vi ju beskriva det. Men hur vet hon att de döda vill ligga och sova?

Jag är inte alls så säker på det.

Och även om så är fallet, så står våra kyrkogårdar öde och tysta i en så slående omfattning att några skrattande barn inte torde kunna förstöra allt.

Det jag tycker mig se är att Assarmo argumenterar mot utveckling av kultur och traditioner över lag.

Åtminstone tycks hon inte uppskatta att andra hittat inspiration i andra kulturer för att skapa mening i våra egna liv.

Att ha picnic på gravarna för att ”umgås” med sina döda. Att klä ut sig för att driva med döden och på så sätt avdramatisera den, göra den mer möjlig att tala om.

Att ställa pumpa-lyktor på släktingars och vänners gravar för att bjuda dem tillbaka in till vår värld och barnens pyssel för ett ögonblick, det är sådant som måste kunna få plats.

Länge leve kulturen kring döden. Länge leve halloween och allhelgonahelgen. Jag önskar er alla ett skojigt, stojigt, sorgligt, vilsamt, livsnjutande och dödsbejakande firande.

Om skribenten

Visa

Anna Ardin är utöver diakon och etnolog även fritidspolitiker och förbundsstyrelseledamot för organisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Halloweenkultur

Mer i ämnet