Arbetsförmedlingen är i dag den myndighet som har lägst förtroende enligt flera undersökningar.
Med tanke på att arbetsmarknadspolitik är ett viktigt politiskt område starkt knuten till den ekonomiska politiken, men också utbildningspolitiken, har den också en central del i statens politik.
Därför utgör också Arbetsförmedlingens insatser och service en viktig del för arbetssökande unga och vuxna som behöver råd, stöd och yrkeskurser och liknande, för att ta ett steg närmare ett arbete.
Folkpartiet har under flera år drivit behovet av en översyn och effektivisering av arbetsmarknadspolitiken.
Vi var innan valet 2006 tuffa kritiker av Göran Perssons politik där människor bara skrevs in i vilken åtgärd som helst, oavsett relevans för den enskilde.
Det var också vanligt att människor förtidspensionerades istället för att få arbetsrehabilitering.
Medan alliansregeringen justerade delar av arbetsmarknadspolitiken och inte minst reformeringen av socialförsäkringssystemet, lyckades vi däremot inte genomföra de stora förändringar som fortfarande krävs för att Arbetsförmedlingen ska upplevas som en relevant aktör för både branschen och den enskilde.
Folkpartiet har därför sedan några år envist drivit på behovet av en total genomlysning av hela Arbetsförmedlingen som myndighet. Detta har resulterat i att den förra regeringen slutligen tillsatte en utredning.
Vad som händer med denna utredning är oklart sedan maktskiftet. Folkpartiets uppfattning är att utredningen måste fullföljas.
Arbetsmarknadspolitiken utgör en tung del i statens budget och regeringens politik. Målet med politiken måste ha som mål att stötta och förebygga att individer fastnar i åtgärder och program istället för att komma närmaste arbetslivet.
Folkpartiet vill att hela myndigheten granskas. Förslag måste lämnas på om och vilka delar av arbetsmarknadspolitiken som ska hanteras av Arbetsförmedlingen.
Med nuvarande resultat är det inte självklart att allt ska ligga kvar i myndigheten. Förhållandet och rollen gentemot enskilda aktörer och etableringslotsarna är en annan del som måste granskas, men också ansvaret mellan staten och kommunerna.
I verkligheten genomförs en omfattande verksamhet på kommunal nivå som många skulle anse vara statens ansvar. Även när det gäller beställning, upphandling, och kvalitetsuppföljning av insatser inom arbetsmarknadspolitiken måste uppdraget redas ut.
Folkpartiet tycker inte att dagens blandade funktioner som både utförare och inspektör är den bästa lösningen. Debatten kring arbetsmarknadspolitiken måste breddas till att också omfatta vad som ska prioriteras.
Dagens dubbla ambitioner där Arbetsförmedlingen dels ska arbeta med de som står längst ifrån arbetsmarknaden, samtidigt som det finns höga ambitioner att myndigheten ska bli en snabb matchningsspecialist som förser arbetslivet med rätt kompetens, kan vara svåra att uppnå i ett regleringsbrev.
Parallellt med att Folkpartiet inväntar svar från regeringen kring utredningens framtid har både myndighetens generaldirektör och ansvarig minister gjort flera uttalanden och aviserat ändringar för att förmedlingen ska bli effektivare.
Det finns en stor risk att regeringen lappar och lagar istället för att fatta de svåra besluten som krävs kring Arbetsförmedlingen.
För att uppmärksamma detta och säkerställa att vi får en bredare diskussion om behovet av reformer har Folkpartiet interpellerat arbetsmarknadsministern Ylva Johansson i riksdagen som väntas ge besked inom några veckor.
Folkpartiet kommer fortsätta driva linjen om total reformering av förmedlingens verksamhet.