• Viktigt meddelande:

    Viktigt meddelande till allmänheten i Snöveltorp, Öbonäs och Kårtorp. Det brinner i en avfallsanläggning med kraftig rökutveckling som följd. Alla i områdena uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. Läs mer

Så sent som för några dagar sedan knivskars två pojkar på en skola i Tyresö. Artikelförfattaren beskriver en normlöshet i svensk skola – och hur utvecklingen kan vändas. Foto: Stina Stjernkvist/TT
Debattinlägg

”Så här stoppar vi våldet i skolan”

Publicerad

”Elever som stängs av från den vanliga skolan bör erbjudas en alternativ skolgång av kommunen, en skolgång som är anpassad för att klara av svåra elever”, skriver Alexander Akterin.

Om debattören

Alexander Akterin
Gymnasielärare och sociolog

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Enligt en granskning av SVT ökar det anmälda våldet i skolan år för år. Förra året rapporterade SVT att det anmälda våldet i skolan har ökat med 129 % mellan 2012 och 2017.

Från ett samhällsvetenskapligt perspektiv finns ett antal olika åtgärder som kan minska våldet.

Inom kriminologin brukar man tala om två straffrättsskolor som kan användas för att stoppa brott eller avvikande beteenden. Den klassiska straffrättsskolan handlar översatt till skolans värld om disciplinära åtgärder så som kvarsittning eller avstängning av elever som missköter sig.

I Sverige har detta sätt att förebygga våld varit omodernt sedan 1970-talet och förekommer i princip inte.

Ett alternativ är den sociologiska skolan som istället vill rehabilitera och förebygga. I skolan handlar det om insatser från skolpsykologer eller kuratorer, men även dessa åtgärder saknas enligt min erfarenhet ofta.

Under mina år som lärare har jag bara sett en skolpsykolog vid ett tillfälle och det var i samband med en föreläsning för lärare.

Denna bild bekräftas av psykologförbundet som på sin hemsida skriver om en stor brist på skolpsykologer.

Kuratorer är ofta anställda enstaka timmar på varje skola och kan enbart hänvisa elever vidare till hjälp utanför skolan. Med andra ord har skolorna för få verktyg för att hjälpa eleverna.

Min uppfattning är att åtgärder från båda straffrättsskolorna behövs för att förebygga våldet.

På skolan där jag arbetar har vi under läsåret haft flera våldsamma incidenter. En elev i övre tonåren har till exempel misshandlat två olika lärare vid två olika tillfällen.

Skolan bokade ett möte med föräldrarna, men meddelade inga andra konsekvenser för eleven. De drabbade lärarna förväntas undervisa eleven dagen efter som om inget har hänt.

Denna och liknande händelser skapar normlöshet i skolan. Andra elever ser ungdomar som förolämpar, ignorerar och i värsta fall misshandlar lärare utan att skolan meddelar några påföljder.

Då drar de så klart slutsatsen att skolan är en plats där regler inte behöver följas.

Detta sker i stil med den amerikanska teorin ’broken windows’ som menar att krossade fönster skapar en känsla av att vanliga spelregler inte gäller i ett visst område – och som resultat ökar brottsligheten.

På samma sätt ses det inte längre som konstigt att komma sent till en lektion när klasskompisen kallade läraren för hora veckan innan, utan att vuxenvärlden markerade. Det hårdare klimatet drabbar både elever och lärare.

Idag är det i princip bara huvudmannen (kommunen/företagets jurist) som kan ta beslut om att stänga av eller omplacera elever och det kan bara göras i extrema undantagsfall.

Skollagen måste ändras så rektorer har möjlighet att lättare ta sådana beslut när elever gör allvarliga felsteg.

Elever som stängs av från den vanliga skolan bör erbjudas en alternativ skolgång av kommunen, en skolgång som är anpassad för att klara av svåra elever.

Dessutom måste en satsning göras på elevhälsa så våldsamma elever som ofta har en tuff bakgrund kan få hjälp.

Sammanfattningsvis behöver rektorer och lärare flera verktyg i verktygslådan för att kunna skapa en god arbetsmiljö för eleverna.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.