Replikor av en nordkoreansk och en sydkoreansk missil på Korean War Memorial i Seoul. Foto: Jung Yeon-Je/TT
Debattinlägg

”Trovärdighet är både nyckeln och faran med amerikansk Nordkoreapolitik” 

Opinion ·

”Den amerikanska linjen ligger fast, och om inte Nordkorea viker sig för den oss sakta men säkert närmre ett fullskaligt krig”, skriver Lars Wikman.

Om debattören

Lars Wikman
Doktorand i statsvetenskap vid Uppsala Universitet via Försvarshögskolan och Försvarsmaktens doktorandprogram.

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Världen följer med spänning utvecklingen av situationen i Nordkorea och arga leken som nu har börjat mellan två högst oberäkneliga ledare.

Det finns all anledning till oro, men inte på grund av oförutsägbarheten som Agnes Hellström, ordförande i Svenska Freds, skriver i SVT Opinion. Det är teatern som drar till sig uppmärksamheten.

Faran lurar i skuggorna av den förda amerikanska utrikespolitiken och i relationen mellan USA och Kina.

Under president Trump har USA tydligt markerat att ett kärnvapenbestyckat Nordkorea inte är en önskad utveckling.

USA spelar för närvarande ett högt diplomatiskt spel med Kina genom att försöka tvinga dem att kliva in och tygla Nordkorea.

Trump har visat handlingskraft genom att självständigt skicka kryssningsmissiler mot en militärbas i Syrien i april. Allt detta mitt under en statsmiddag med Kinas president Xi Jinping.

En vecka senare släpper USA deras största konventionella bomb i ett bergsområde i Afghanistan för att slå ut ett grott- och tunnelsystem där ISIS huserar.

En bomb som mycket väl kan tänkas vara del i en preventiv attack för att slå ut Nordkoreas underjordiska kärnvapenprogram.

Sen reser den amerikanske vicepresidenten Mike Pence till Sydkorea och deklarerar vid den demilitariserade zonen att det amerikanska strategiska tålamodet är slut.

Budskapet är att om inte Kina gör något åt Nordkorea så kommer USA att göra det.

Det paradoxala och farliga i det amerikanska agerandet ligger i trovärdigheten av det militära hotet. Det måste vara så övertygande att den politiska kostnaden för att inte driva igenom det blir enorm. Allt enligt den amerikanska utrikespolitiska devisen ”speak softly but carry a big stick”.

Kommer Trump kunna backa och ta den politiska prestigeförlusten om det visar sig att Kina inte lyckas påverka utvecklingen av situationen i Nordkorea?

Den optimistiske försöker koppla president Trumps oförutsägbarhet till en form av prestigelöshet. Hans oblyga försök att omvandla politiska misslyckanden till egna vinster är demonstrerad. Om någon plötsligt kan göra en helomvändning och riskera ett politiskt kapital är det han.

Den pessimistiske ser det strukturella landskapet riggat för en konflikt, trots att ingen av parterna önskar det. Men USA kan inte riskera att kärnvapen sprids på detta obstinata och provocerande sätt.

”Alla alternativ övervägs”, har presidenten tidigare sagt i frågan för att hota med militära medel och betona allvaret.

Allt tyder på att den amerikanska presidenten och hans administration har byggt den säkerhetspolitiska linjen efter att nordkoreanska kärnvapen är en påtaglig fara för USA.

Jag delar syn med Agnes Hellström i att en kärnvapenfri värld är eftersträvansvärt. Men som hon själv lyfter men inte bemöter undrar man vad vi gör under tiden.

Då Nordkorea aggressivt fortsatt med utvecklingen av deras kärnvapenprogram: Vilket alternativ har USA egentligen? Acceptera att Nordkorea blir en kärnvapenmakt med kapacitet att slå mot USA eller förhindra det?

Det är lätt att fastna med blicken på huvudrollsinnehavarna och föra hoppet till önskningar att inget oförutsett inträffar i denna retoriska dans.

Men om vi lyfter blicken bortom det politiska spektaklet ser vi att den amerikanska linjen ligger fast. Och om inte Nordkorea viker sig för den oss sakta men säkert närmre ett fullskaligt krig med förödande konsekvenser.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.