Schack har spelats i 1500 år, men är ändå extremt modernt.
Ii förra veckan, fredagen den 9 november, inleddes VM-matchen i schack mellan regerande mästaren norrmannen Magnus Carlsen och Fabiano Caruana från USA och spelare, publik, sponsorer och alla andra schackintresserade är engagerade på en nivå som inte liknar någonting.
I Norge tar folk semester för att kunna följa direktsändningarna i TV, och man räknar med tittarsiffror på en halv till en miljon(!).
Matchen pågår som längst till den 28 november, med ett parti om dagen och den moderna tekniken gör det möjligt att komma väldigt nära spelarna, och följa partierna i realtid var i världen man än befinner sig.
Spelarna tävlar om mångmiljonbelopp och sponsorerna flockas kring schackeliten, för de vill gärna vara förknippade med några av de som anses vara smartast i världen.
För schack har sedan länge kopplats till hög hjärnkapacitet och förmågan att tänka. Det har i hög grad varit en intuitiv koppling, men de senaste åren har allt fler studier visat att det kanske faktiskt också finns ett väldigt konkret samband mellan att träna schack och att vara bra i till exempel olika skolämnen.
I många länder är schack därför en del av undervisningen i grundskolan och lärare som använder schack som pedagogiskt verktyg kan vittna om elever som ökar sin förmåga på områden som matematik, läsförståelse och när det gäller att interagera med andra.
Schack utvecklar barns sociala och intellektuella förmågor, och Sverige är en viktig del i den utvecklingen.
En stor del av vad vi gjort i Sverige har handlat om den årliga tävlingen Schackfyran som omfattar stora delar av landets fjärdeklasser.
Schackfyran är i första hand ett socialt projekt, eftersom alla barn i klassen uppmuntras att delta och alla är också viktiga för klassens framgång. Och dessutom är det så uppenbart att alla kan spela på lika villkor oavsett vem man är. Kön, ålder, handikapp eller språk spelar ingen roll.
Skolor som deltagit i Schackfyran såg att schack som verktyg fungerade och önskade därför mer av det, eftersom spelet bredvid sina sociala fördelar också tränade barns koncentrationsförmåga, och dessutom deras matematiska och logiska tänkande.
I dag är det därför tusentals svenska pedagoger som varje vecka använder schack i sitt arbete och flera av dem har utbildat sig vid kurser på Malmö eller Södertörns högskola för att ännu bättre använda schack i undervisningen.
Att använda schack som pedagogiskt verktyg stöds av modern forskning inom pedagogik och didaktik och de lärare som har varit med från början vittnar om att det fungerar mycket bra i klassrummet. En pedagog uttryckte det så här vid en utvärdering:
”En av svensk skolas viktigaste uppgifter framöver är att träna barns koncentrationsförmåga. Många barn sitter idag långa stunder framför tvådimensionella skärmar där det hela tiden händer saker som ska ge snabba kickar, men där inget händer i barnens fantasi och egna tankeverksamhet. I schack är det tvärtom. Inget händer på ytan, allt sker i tankens värld. Bättre sätt att träna koncentrationsförmågan finns inte!”
De flesta barn som i dag tränar schack i skolan för att bli bättre i andra ämnen förstår nog inte att det roliga spelet de får ägna sig år egentligen syftar till träning av arbetsminnet, mönsterseende eller något annat viktigt.
Och Magnus Carlsen eller någon annan som ägnar sig åt schack som professionell sport har nog heller inte riktigt tid att fundera över kopplingen mellan schackträning och hjärnans utveckling.
Men i en tid då smarta telefoner och andra tekniska hjälpmedel gör att vi använder hjärnan allt mindre behöver vi hitta nya bra sätt att träna barnens förmåga att tänka.
Schack är som sagt 1500 år gammalt, men lärare och forskare är överens om att det är ett utmärkt verktyg för att fylla luckor i den moderna utbildningen.
Vi vet att schack är bra för barn och mer schack i skolan är inte till för att Sverige ska få en egen Magnus Carlsen, utan för att träna hjärnorna hos alla barn och ge dem förutsättningar att använda hela sin förmåga.