Glädjande nog var skolan ett av de områden som Annie Lööf särskilt pekade ut när hon redogjorde för sitt uppdrag att sondera. Men det är inte bara effekterna av en ny regering utan också budgetarbetet som kan sätta tidigare löften på spel.
Det är till exempel högst oklart vad som kommer att hända med bidraget för att åstadkomma större likvärdighet i grundskolan. Det handlar om sex miljarder extra till skolan som ska fördelas fram till 2020.
För nästa år handlar det om en upptrappning med 2.5 miljarder. Hela idén är att det särskilt ska riktas till de skolor som allra mest behöver det eftersom bidraget fördelats utifrån elevernas socioekonomiska förutsättningar. När satsningen är helt genomförd så motsvarar det cirka 10 000 lärartjänster.
Stödet för ökad likvärdighet har redan påbörjats och att avbryta den förväntade upptrappningen av bidraget skulle innebära ett allvarligt bakslag i arbetet med att ge alla elever nödvändiga kunskaper.
Många av de kommuner där Centern är med och styr skulle få stor nytta av dessa pengar. Ett exempel på det är Marks kommun i Västra Götaland som nästa år får nästan 9 miljoner kronor och det största tillskottet per elev – 8000 kronor.
Jag utgår ifrån att Centern inte vill äventyra ett viktigt stöd som kanske är extra viktigt för små glesbygdskommuner med låg utbildningsnivå.
Jag hoppas på att det finns en samsyn om att så långt möjligt ge eleverna likvärdiga förutsättningar att klara sin skolgång.
290 kommuner och över 1000 friskolor kan inte på egen hand, var och en för sig, styra skolan mot likvärdighet. För att det ska vara möjligt måste staten ta ett större ansvar för skolans finansiering och styra resurserna dit de bäst behövs.
Under senare år har stödet för ett större statligt engagemang i skolan vuxit på båda sidor om blockgränsen. Insikten om att staten måste vara beredd att ta över ansvaret för skolan om inte kommunerna klarar det har nu allt starkare stöd både hos allmänheten och bland politiker.
I en opinionsmätning så instämmer 6 av 10 centerväljare i påståendet att staten bör ta över ansvaret för de skolor som idag är kommunala. De kommande åren blir helt avgörande för hur skolan ska organiseras och detta alldeles oavsett vilka partier som nu hamnar i regeringsställning.
Mycket av det som beslutades under alliansregeringarna 2006-2014 var både nödvändigt och välgörande för skolan.
Gemensamt för dessa alliansreformer med till exempel lärarutbildning, läroplaner och karriärtjänstreform var att staten pekades ut som den aktör som har bäst förutsättningar att ge skolan likvärdiga förutsättningar.
En fortsatt upptrappning av medlen för ökad likvärdighet vore en helt naturlig fortsättning på detta reformarbete. Det kan sedan lägga grunden för de reformer som ska prägla skolan framöver. Jag välkomnar fler satsningar efter det men rör inte upp beslut som redan är fattade och som så väl behövs.
Nu förväntar jag mig att partiledarna tar sitt ansvar och klarar av det grundläggande uppdraget att se till så att landet kan styras. En borgfred om skolan kan bidra till att häva låsningen i regeringsbildningsfrågan.
Lycka till med sonderingsarbetet!