Bilden fanns på en utställning på Stockholms kulturhus i början av 1970-talet. Det var ett omslag till en bok utgiven i Tyskland under Weimarrepubliken före nazisternas valseger och maktövertagande.

Till vänster en teckning med en man i en talarstol inför en publik av män i höga hattar. ”National…” står det under bilden. Talaren sträcker ut högerhanden i en hitlerhälsning.

Bilden till höger visar samma man i samma talarstol. Men publiken har arbetarkepsar. Under bilden:
”…socialism”. Talaren knyter näven.

Jag har aldrig kunnat glömma bilden. Den blev för mig en påminnelse om att nazisterna inte kom till makten genom att propagera för världskrig och utrotningen av Europas judar.

De vann den valframgång som förde dem till makten genom att försöka framstå som rumsrena.

De ville återvinna det forna Tysklands glans ur förnedringen efter första världskrigets förlust. Och de ville framstå som socialister vilket för stora delar av Tysklands arbetarbefolkning framstod som möjligheten till ett demokratiskt samhälle.

Rimligt och lockande för många. Idag vet vi vad de verkligen ville.

Det finns paralleller som är alltför påträngande. ”National” – ”Sverige”. ”Socialism” – ”demokrati”.

Nej, Sverigedemokraterna förespråkar inte världskrig och utrotningsläger. Men det gjorde ju inte Nationalsocialisterna heller, inte till att börja med.

Men det finns alltför mycket som de har gemensamt. Syndabockstänkandet där viktiga orättvisor skylls på utsatta grupper och inte på de ansvariga.

Tron på en gemensam kollektiv skuld. De förenklade svaren. Den nedvärderande människosynen och de kränkande stereotyperna.

Romantiseringen av nationens enhet, historia och kultur. Fantasierna om blodets, landets, kulturens renhet. För att nämna några exempel. SD:s ursprung i den nazistiska rörelsen är inte en slump.

Men det finns en stor skillnad mellan då och nu. Idag kan vi lära av historien. Vi vet hur det gick.

Mellan 55 och 60 miljoner människor dödades som en följd av nazismens härjningar. Tio gånger Sveriges nuvarande befolkning!

Över sex miljoner judar, romer, homosexuella, oppositionella och andra ”mindervärdiga” utrotades i koncentrationslägren.

Däribland större delen av min släkt.

Det är inte en slump att de få överlevare som ännu finns kvar i Sverige skräms av SD.

Riksdagsledamoten Paula Bielers inlägg på SVT Opinion på Förintelsens minnesdag är inget annat än en oförskämd och kränkande skymf mot dem och nazismens offer, levande och döda.

Låt oss denna dag minnas att 90 procent av Sveriges väljare inte röstade på Sverigedemokraterna.

Till er som gjorde det vill jag säga följande: jag har stor förståelse för ert missnöje över samhällets orättvisor. Men låt er inte luras av SD:s och Paula Bielers propaganda.

Lär av historien.