Den svenska medborgaren Aysen Furhoff greps på midsommarafton i Georgien på grund av att Turkiet efterlyst henne internationellt. Tyvärr har hon hittills nekats all direkt kontakt med sin familj.
En gång har hennes man Johan Furhoff kommunicerat med henne genom att de ropade över fängelsegården. Alla kontakter med Aysen har gått via advokaten eller Sveriges ambassad i Georgien.
Dock finns en ljusning: i dagarna meddelade de georgiska myndigheterna att Aysen kan snart få besök av sin dotter.
I protest med det orättvisa frihetsberövandet har Aysen levt på endast en liter vatten, 0,5 deciliter socker, 0,5 deciliter salt per dag sedan den 10 augusti. Hon vägrar deportering till Turkiet som levande.
I Turkiet är Aysen dömd till livstids fängelse för att ”med våld vilja ändra den konstitutionella ordningen” men i själva verket fick hon det strängaste straffet i Turkiet för sitt arbete för mänskliga och politiska rättigheter som att samla kläder till kurdiska barn samt medlemskap i en vänsterorganisation.
Innan hon kom till Sverige tvingades hon sitta 5,5 år i turkiskt fängelse och torterades svårt genom bland annat elchocker och palestinsk hängning.
Aysens gripande är knappast en engåengsföreteelse utan ett resultat av den turkiska statens systematiska förföljelse av demokrativänliga turkiska oliktänkande som fått en fristad i utlandet.
Med syftet att skrämma oliktänkande missbrukar Turkiet den internationella organisationen för kriminalpoliskårer (Interpol) i en gigantisk omfattning.
Programmet ”Monitor” på den tyska TV-kanalen ARD avslöjade i år hur Turkiet lurar Interpol och låter oskyldiga flyktingar, oftast med dubbla medborgarskap, gripas och arresteras runt om i världen.
Rikspolisstyrelsen i Turkiet meddelade nyligen att Turkiet har inlämnat rekordhöga 657 arresteringsorder med utlämningskrav för ”terrorister” som fått flyktingstatus i Europa.
Det som är motbjudande är att en internationell polisorganisation godtar politiska domar från turkiska säkerhetsdomstolar, där tortyr av misstänkta varit regel och de gripna kan sitta häktade i många år endast på grund av anklagelsen.
Sådana rättegångar har ett antal gånger underkänts av Europadomstolen för mänskliga rättigheter, utan att Turkiet rättat sig efter domarna.
Trots kunskaperna om Turkiets hyckleri arresteras svenska medborgare på den turkiska statens order som sker via Interpol och Sverige väljer att sitta på läktarplats.
Svenska polisen vägrar till och med att berätta om människor som fått skydd i Sverige är efterlysta.
Det som gör ont i oss är att oskyldiga svenskar som Aysen Furhoff får betala ett dyrt pris för den svenska polisiära och diplomatiska ignoransen.
Och det gör ännu mera ont när vi ser att Sverige inte presterat något konkret för Furhoffs frihet.
För oss är det oacceptabelt att Sverige som beviljat asyl och medborgarskap till Furhoff, undviker att ta ställning för sin medborgare som utan grund sitter frihetsberövad.
Vart tog fokus på mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik vägen?
Ta fram Tortyrkonventionen och Europakonventionen från hyllan och läs, högt.
Det återkommande problemet med svenska medborgare som fängslas i utlandet kan inte lösas med tyst diplomati. Mänskliga rättigheter kan inte skapas med tomma ord, utan med tydliga ställningstaganden.
Om utrikesminister Margot Wallström (S) menar allvar med sitt människorättsengagemang är det hög tid att agera för Furhoff och inte blunda för risken att Furhoff kan mista sitt liv i hungerstrejken.
För att Furhoff snarast ska förenas med sin tioåriga dotter och älskade i Sverige bör vår utrikesminister slå näven i bordet och hämta hem Aysen Furhoff.
Det är bråttom.