Det var många som reagerade med bestörtning när de vaknade i onsdags och upptäckte att Donald Trump vunnit USA-valet.

Inom min kliniska verksamhet har jag de senaste dagarna pratat med både vuxna och barn som är oroade över utvecklingen både på andra sidan Atlanten och den övriga världen.

Det är mycket som är svårt att förstå: Hur kunde ett land som är uppbyggt av människor från olika länder och kulturer rösta fram en man som enligt rapporterna hyser främlingsfientliga åsikter?

En man som pratat nedlåtande om kvinnor och som bevisligen ljugit i debatter och som, trots sin stora rikedom, underlåtit att betala skatt i många år?

En man som enligt rapporterna inte anförtros lösenordet till sitt eget twitterkonto har helt plötsligt möjlighet att avfyra kärnvapen.

En annan omröstning som chockerade många i somras var den i Storbritannien om Brexit. Även i det fallet väcktes rädsla och bestörtning hos många människor.

Börserna rasade under några dagar, men återhämtade sig fort. Detsamma inträffade igår, då börsen sjönk, men sedan återhämtade sig under dagen.

Båda dessa omröstningar antyder att det finns många människor som är missnöjda med den rådande situationen och därför väljer att rösta emot något.

Man vill ha till stånd en förändring, och man litar inte på etablissemanget.

Trump har under valkampanjen pratat om hot och risker och därigenom triggat människors rädslor, och han har kommit med löften om att avvisa och utestänga människor från andra länder, minska det internationella samarbetet, och inrikta sig på USA, enligt sin paroll ”America First”.

Detta ligger i linje med Brexit-förespråkarnas argument, som övertygade engelsmännen om behovet av att gå ur EU i somras.

Det är inte svårt att få katastroftankar och känna rädsla när oförutsedda händelser inträffar. Det är naturligt att man blir oroad och undrar hur det ska gå.

Även om det är naturligt och förståeligt att man blir skrämd är det viktigt att inte fara iväg i orostankarna.

När man känner rädsla i en viss situation är det lättare att man uppfattar den som mer hotfull och farlig, än om man känner sig lugn.

Hur kan man då göra för att hantera den bestörtning och oro som dyker upp? Först och främst är det viktigt att man försöker vara så rationell som möjligt, och tittar på fakta.

Man bör exempelvis komma ihåg att det i USA finns ett demokratiskt system, även om man kan ifrågasätta deras valsystem som härstammar från slutet av 1700-talet.

USA är dessutom en del av en större helhet som de måste förhålla sig till, exempelvis Nato och FN och de internationella konventioner och överenskommelser som USA skrivit under.

För att genomföra de förändringar som utlovats kommer Trump behöva respektera USAs lagar samt de internationella förordningar som landet undertecknat.

Dessutom bör man komma ihåg att bara för att människorna i USA röstade på en man som har värderingar och åsikter som man kan finna skrämmande, betyder inte det att dessa människor delar alla hans värderingar och åsikter.

Det kanske snarare handlar om ett uttryck för missnöje och längtan efter förändring.

Både politiker och andra som har inflytande och som uttalar sig i medier har ett ansvar i den här typen av situationer.

Om de förstärker människors rädsla och känsla av undergång ökar det risken för polarisering och skräcken kan då blir paralyserande.

Om man i stället kan vända sin rädsla till något produktivt och funktionellt, kan den bidra till att man blir mer delaktig.

I stället för att känna sig hjälp- eller hopplös kan man fundera på hur man kan engagera sig för att förhindra att liknande saker inträffar här i Sverige, och man kan arbeta för att minska polariseringen i samhället.

Att använda humor för att hantera rädsla kan också underlätta, och det är också viktigt att man inte blir uppslukad av rädslan, så att man börjar leta efter bevis för att ”katastrofen” är nära förestående.

Våra politiker har sagt att de var beredda på båda utfallen, liksom i somras med Brexit, och saker har en tendens att återgå till det normala, vilket exempelvis börsen redan visat.

Om man låter livet fortgå så vänjer man sig vid obehagliga känslor efter ett tag och vardagen återgår till det normala.

Skillnaden mellan den rädsla vi kan känna efter ett terroristattentat och efter en folkomröstning är att man faktiskt i det senare fallet kan göra något åt saken.

Även om man inte kan ändra valresultatet i ett annat land kan man genom de kanaler man väljer att använda försöka förhindra att liknande saker inträffar i vårt eget land, och respektfullt och öppet förmedla värderingar som man anser viktiga, samtidigt som man inte är tyst när man ser sådant som man inte håller med om.