Genom den amerikanska skolmodellen ”Ledaren i mig” lär sig barn från sex års ålder ord som proaktiv och reaktiv, att ”se sig själv på mållinjen” och hur de kan utveckla sina ledaregenskaper. Vi är bekymrade över det här ledarskapsfokuset i sig, och dessutom över hur svenska skolor så lättvindigt spenderar stora summor pengar på oprövade metoder. Bör inte en långsiktig verksamhet som skolan hanteras med mer omsorg? undrar föräldrar till barn på Matteusskolan i Stockholm, där metoden används.

Vi är föräldrar till barn på den stora kommunala skola i Stockholm som sedan i våras arbetar med programmet ”Ledaren i mig” – LiM. Vi menar att det fokus på individen, effektivitet och produktivitet som detta program för med sig, är olyckligt. Dessutom bekymras vi av flera andra aspekter med detta program och dess införande, inte bara i egenskap av föräldrar till barn på skolan, utan också som medborgare med intresse för den svenska skolan.

Vår skola och programmet ”Ledaren i mig” utgör förmodligen bara ett exempel på hur skolan idag lättvindigt köper in färdiga lösningar. Genom att lyfta detta exempel vill vi fråga rektorer, tjänstemän och de styrande politikerna: Är det så här skolan ska skötas?

LiM bygger på boken The 7 Habits of Highly Effective People skriven av Stephen R. Covey. Programmet har tidigare sålts till företag. De sju vanorna må vara oproblematiska tillämpade på vuxna människor i företagsvärlden, men vi menar att betoningen på individens ansvar och förmåga att välja blir komplicerad när det gäller barn mellan 6 och 12 år.

Programmet är inriktat på elevernas livsstil och kommer därmed in på psykologins område. Enligt LiM kan man välja hur man mår. Vi upplever att LiM utgör en manipulation av känslor. Vi ogillar detta, och om skolor nu väljer att ta in program som på detta sätt vill styra barnens känslor, borde det inte göras en seriös riskbedömning ur ett barnpsykologiskt perspektiv, innan programmet förs in i skolan?

Vi har fått höra att LiM inte tar tid från annan undervisning, men lektionstid används till att prata om ”proaktivitet” och ”insättningar på det emotionella bankkontot”, göra stenciler kring de sju vanorna, samt redovisa ”sociala mål”.

Vi undrar om inte den svenska skolan borde använda lektionstiden till något bättre?

I avtalet mellan skolan och företaget Radical Change Sweden förbinder sig skolan att bidra till företagets marknadsföring genom att arrangera ”ledarskapsdagar” som företaget får vara med och bjuda in till, samt låta företaget spela in en film på skolan. Är det rimligt att kommunal verksamhet går privata företags ärenden på detta sätt?

Vår rektor har förklarat för oss att den lärare som inte vill undervisa enligt ”Ledaren i mig” kan söka sig till en annan skola. Vi undrar: hur ska den förälder göra vars barns skola plötsligt byter inriktning, på ett sätt som man upplever stämmer illa överens med familjens värderingar och med de anspråk på inlärning och kunskapsinhämtning som man förväntat sig?

Hittills har programmet kostat skolan 800 000 kronor, och då är inte kostnader för vikarier under personalens fem utbildningsdagar inräknade. Beslutet om införandet togs mycket snabbt av en nytillträdd rektor, någon upphandling har inte gjorts och kostnaden räknades inte in i budget eftersom rektorn trodde att han skulle få stipendier för detta.

Det finns ingen forskning eller beprövad erfarenhet som talar för att LiM skulle vara bra för varken skolans resultat eller miljö. Vi undrar: bör inte en långsiktig verksamhet som skolan hanteras med mer omsorg än såhär?