Jag sitter hemma och vårdar min ettårige taxhanne Qasanova som om han vore ett sjukt barn.

Qasanova har genomgått en omfattande operation i sitt bakben och behöver tillsyn första tiden. Jag som djurägare har tagit tjänstledigt och tagit ut semester, ett stort ekonomiskt bortfall.

Min dotter, sambo och jag har bestämt att allt fokus och pengar får gå till att vårda hunden. Semesterplaner, renoveringsplaner, nöjen och kläder får helt enkelt vara.

Trots att vi har en bra försäkring i dagsläget kommer den här komplicerade operationen spräcka budget. Vi får helt enkelt betala helt ur egen ficka.

Det började med att vi såg att Qasanovas bakben inte växte som det skulle. Veterinären remitterade till röntgen där en sluten tillväxtzon upptäcktes. Valet stod mellan att operera eller avliva. Vi valde operation.

Qasanova är bara ett år och prognosen god, men det krävs enormt mycket av oss i familjen, framförallt ekonomiskt men även mycket känslomässigt.

Vi oroar oss för att han ska bli dålig samt att vårt sociala umgänge inte existerar längre på grund av att man helt enkelt inte orkar. Vi har dock fått ett otroligt bra bemötande av veterinärer med personal som tagit hand om Qasanova.

Vi har en lång resa framför oss, han kommer ha sin stålställning som går rakt genom benet i minst tolv veckor. Burvila med tratt, rengöring av såret, massage och ett strikt promenadschema varje dag.

Om allt går bra så opereras ställningen bort om tre månader och då börjar en lång rehabilitering med simning.

Det är nu jag som djurägare känner att något fattas. Jag är uppvuxen på bondgård och har haft djur runt mig hela mitt liv och vet därför att när man skaffar ett djur så medför det ett stort ansvar. Oftast kostar det, men glädjen djuren skänker väger tyngre.

Det borde finnas ett frivilligt tillägg i min djurförsäkring som jag kan välja och betala in min premie till mitt försäkringsbolag. Men det kräver samarbete mellan veterinärer och försäkringsbolag.

Veterinärerna skulle kunna skriva intyg om djuret behöver tillsyn och hur länge. Som djurägare borde jag då rätta mig efter det, även om jag skulle vilja vara hemma längre med min sjuka hund så är det veterinären som avgör.

Efter att Qasanova opererades har jag pratat med några veterinärer som faktiskt ställer sig positiva till att skriva sjukintyg för vård av sjuk hund, om försäkringen funnits.

En del har reagerat väldigt starkt på mitt förslag om djur-vab. Djurmänniskor och icke djurmänniskor.

Det märks tydligt på responsen efter min medverkan i olika medier. Utifrån detta tolkar jag det som att många funderat precis som jag.

Man behöver inte vara djurägare för att uppskatta djur. Tänk på alla tjänstehundar, terapidjur, hästar, katter och hundar som används i omsorgen på olika sätt.

Det är dags för en tillvalspremie i djurförsäkringen för vård av sjukt djur, djur-vab.

Många kopplar ordet vabba till försäkringskassans begrepp vård av barn. Jag är inte ute efter att likställa sjuka husdjur med sjuka barn.

Kostnaden för djur-vab är något som vi djurägare borde betala för via försäkringspremien.

Jag uppmanar därför försäkringsbolag, veterinärer, kennelklubben, rasklubbar och djurägare att seriöst diskutera hur man skulle kunna införa djur-vab.

Vår Qasanova ska bli frisk och stanna hos oss i minst 15 år, nästa sommar kommer denna jobbiga period vara ett minne och vi kommer att njuta av varje sekund tillsammans.

Skulle han bli sjuk i framtiden hoppas jag att det går att hund-vabba, via försäkringen.