I en globaliserad värld går utvecklingen fort. Människor har lättare än någonsin att skaffa sig intryck från världens alla hörn, kulturer influeras av varandra och länder kan förändras i rask takt.
Sverige är naturligtvis inget undantag från detta, men det finns delar av vår kultur som är så essentiella att det vore direkt skadligt om vi ruckade på dem.
Två av dessa är religionsfriheten och vår tolerans för människor som väljer att leva sina liv på lite olika sätt.
Frågan om huruvida moskéer ska tillåtas kalla till bön genom böneutrop har fått många politiska debattörer att se rött.
I Växjö har SD startat en namninsamling för att stoppa böneutropet, som ska pågå i tre blygsamma minuter i veckan, och förra veckan gick även KD ut och uppmanade sina kommunpolitiker att konsekvent rösta nej på lokal nivå.
Vissa menar att ljuden från böneutropen skulle störa folk i många bostadsområden. Det är kanske sant, men det gör ljudet från glassbilen också. Andra menar att det inte finns någon anledning att tillåta religion i det offentliga rummet överhuvudtaget.
Samtidigt tycks dessa personer inte vara särskilt bekymrade över att gudstjänster sänds i SVT, skolavslutningar firas i kyrkor eller att den svenska flaggan består av ett kors.
En tredje person säger att vi minsann har religionsfrihet i det här landet. Därför ska man slippa utsättas för religion. Förutom att det verkar vara en väldigt tråkig inställning till livet i allmänhet så är det en direkt felaktig uppfattning.
Religionsfrihet innebär inte rätt att slippa komma i kontakt med religion. Istället innebär religionsfriheten rätten att utöva sin egen religion och att inte diskrimineras till följd av det.
Någon grundlagsskyddad rätt att slippa höra andras religiösa budskap finns alltså inte – lika lite som det finns en rätt att slippa höra politiska åsikter på torg eller störig rockmusik på bussen.
Istället för att, som KD och SD, kategoriskt säga nej måste det såklart göras en avvägning i varje fall.
Ljudet får inte vara för högt, störa de boende för mycket eller vara olämpligt på annat sätt.
Samma avvägningar görs när man vill arrangera torgmöten för att sprida politiska budskap och när någon vill spela hög med volym på en rockkonsert.
Vi tillåter idag dessutom också både att Jehovas vittnen knackar dörr och att Frälsningsarmén står på stan och sjunger.
Att vanliga ordningslagar ska gälla även religiösa organisationer är knappast kontroversiellt. Kontroversiellt vore däremot att kategoriskt, helt utan att se till omständigheterna i de enskilda fallen, säga nej till ett viktigt och uppskattat inslag i en av världens största religioner.
I Sverige gillar vi en yttrandefrihet som gäller alla.
Vi gillar att leva våra liv på olika sätt.
Det är bra.
Nästa steg är att tolerera att andra människor vill leva sitt liv på sitt sätt. Det är svårare, men minst lika viktigt. Det är nämligen bland det mest svenska vi har.