Den 20 januari angrep turkiskt stridsflyg staden Afrin i norra Syrien. Hundratals civila mördades, de flesta barn, kvinnor och äldre.
Afrin är en liten kurdisk stad i norra Syrien. Före Syrienkriget hade staden cirka en halv miljon invånare, majoriteten har alltid varit kurdisk men även andra folkgrupper som araber, turkmener, ezidier och armenier har levt där i samexistens.
Med de syriska internflyktingarna har Afrin nu blivit en miljonstad.
Kort efter attacken såg jag två reportage på SVT om Afrin. Reportern befann sig i Turkiet på gränsen mot Syrien, norr om Afrin. I reportagen intervjuades syriska flyktingar som bor i Turkiet.
De intervjuade berättade att de var positiva till Erdogans anfallskrig mot Afrin, eftersom de menade att detta skulle ge dem möjligheten att återvända hem till sitt land, Syrien.
Jag förstår flyktingarnas situation och att de tänker på detta sättet.
Men att SVT rapporterar om Turkiets attack på Afrin på detta sätt begriper jag inte. Om man tror att Erdogan startat detta krig av omsorg om de syriska flyktingarna har man inte förstått någonting.
Sanningen är att Erdogans syfte är att rensa området från dem han kallar terrorister. Men det är inte IS som skulle man kunna tro, utan den kurdiska självförsvarstyrkan, YPG, (där den kvinnliga grenen kallas YPJ). Det är de som är terroristerna i Erdogans ögon. Men han är ensam om den världsbilden.
Afrin ingår tillsammans med andra städer som Kobane i demokratiprojektet Rojava. Nyligen publicerade CNN ett reportage om Rojava under rubriken ”Världens mest progressiva demokrati har fötts”.
Dessutom är det samma kurdiska styrkor Turkiet nu attackerar som var med och besegrade IS. USA och Ryssland har tidigare till och med stöttat PYD i kampen mot terrororganisationen IS.
Erdogan påstår nu att Turkiet har rätt att försvara sin gräns mot Syrien. Men vem är det som hotar Turkiets gränser?
Afrin har aldrig utgjort ett hot mot Turkiet. Detta är snarare ett uttryck för Erdogans rädsla för att ha en demokratisk, självstyrande kurdisk stat vid gränsen till Turkiet.
Officiellt är det endast Azerbajdzjan och Qatar som stödjer Turkiets offensiv. Världsopinionen har genomskådat Erdogans brott mot civila och mot mänskliga rättigheter.
Journalisten Robert Fisk var nyligen i Afrin och bevittnade krigsbrotten. Han skrev om dessa i den brittiska dagstidningen the Independent den 29/1. Den svenska regeringen markerade också nyligen mot Turkiets offensiv genom att Margot Wallström sköt upp sin planerade resa till Turkiet.
Många bedömare menar även att Erdogan har ytterligare agendor med sin offensiv. Det är valår i Turkiet och valet måste säkra Erdogans position som president.
Men samtliga valundersökningar visar att han kommer att få det svårt att vinna valet. Hans stöd sjunker snabbt. Att skapa nationalistisk yra i landet är ett beprövat grepp.
Ett annat syfte med offensiven är att annektera staden och ändra stadens demokrafiska struktur genom att rensa bort kurderna från Afrin.
Istället vill Erdogan placera sunnimuslimska islamistiska folkgrupper där och därmed skapa en kontrollerbar stadsbildning för Erdogan. Afrin ingår helt enkelt i Erdogans stormaktsfasoner.
Att SVT mot denna bakgrund väljer att rapportera om Turkiets invasionskrig mot Afrin på det sätt man gjort spelar enbart Erdogan i händerna.
Och det kan inte vara SVT:s syfte med sin utrikesjournalistik.
