Ishockeytränaren Leif Boork skriver om vad sporten kan lära sig av domen mot Jakob Lilja. Foto: Mikael Fritzon/TT/Claudio Bresciani
Debattinlägg

”Hockeyspelare ska dömas på isen – inte i domstol”

”Elitidrott är inte alltid moralisk. Inte alltid politiskt korrekt. Inte alltid fysiskt optimal för utövaren. Elitspelare vet om detta när de samtycker”, skriver ishockeytränaren Leif Boork.

Om debattören

Leif Boork
Ishockeytränare och före detta förbundskapten för Damkronorna

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Jakob Lilja blir fälld för cross-checking på motståndaren Jens Olsson i en elithockeymatch 2015. Högsta domstolen dömer, efter överklaganden, Lilja till villkorlig dom utan dagsböter.

Högsta domstolen hänvisar till brottsbalkens undantagsregel till samtycke. HD liksom övriga rättsinstanser hävdar att händelsen skedde utanför spelet.

Elitmatch, samtycke och utanför spelet är nyckelord.

Elitmatch. Båda spelarna är elitspelare. Båda är professionella. Båda vet vad som kan förväntas i en match i elitishockey. Riskerna är stora på olika sätt. Provokationer, fysik, fart och farliga situationer förekommer. En elitspelare vet om allt detta.

Samtycke innebär att båda har accepterat att vara elitspelare och vad en elitmatch kan innehålla. Utanför spelet finns det ingenting som heter för de spelare som är på banan vid det aktuella tillfället.

Elitidrott är inte alltid moralisk. Inte alltid politiskt korrekt. Inte alltid fysiskt optimal för utövaren. Elitspelare vet om detta när de samtycker.

Föredömen för yngre? Ibland. Men idrottsrörelsen borde bättre förklara skillnaderna mellan elit, bredd och ungdomsidrott. Vuxna får utsätta sig i civila livet för utmaningar som ungdomar och omyndiga inte får göra.

Jakob och Jens har samtyckt till elitidrottens villkor.

En spelare är aldrig utanför spelet. Spelare rör sig i förhållande till varandra. Det handlar om taktik och spelsystem.

I domen visar HD att de ej förstår ”lagspelets formella syntax”.

Var elitishockey fysiskt råare och fysiskt fulare förr? Ja, definitivt. Både nationellt och internationellt.

Darryl Sly, Tjeckoslovakien-Sovjet i VM på Hovet, kanadensarnas behandling av sovjeterna, ”Broadstreet Bullies”, Espositos spjutkastning i Tre Kronors omklädningsrum, Djurgårdens finalserie mot Färjestad 1983. Frölunda – Luleås finalspel 1996. För att nämna några  exempel ur historien.

Vad bör ishockeyn lära sig av detta?: Straffa de ”fega och fula” övergreppen hårdare. Stäng av i tidsintervall och inte i antal matcher. Straffa ”filmarna” hårdare. De skapar irritation och bristande respekt.

Uttalandena om vad elitidrott eller ishockey består av borde göras mer ”ärliga” och mindre politiska.

Instruktörer och ledare inom idrotten bör läsa på om sin idrottshistoria! Vilka är de fundamentala ingredienserna som gjorde min idrott till det den är? Och bör vara?

Jakob Lilja borde inte ha dömts i allmän domstol. Domarna på banan gjorde sitt. Disciplinnämnden också. Liljas övergrepp var fult och fegt men sex månaders avstängning hade varit bra.

Då blir det svårare att få ny klubb och man får lång tid på sig att tänka och träna inför en nystart. Man borde också ta bort bötesstraffen, de betyder för lite. Supportrar brukar ju till och med samla in till vissa böter.

Domen i HD är inte bra för idrotten. Prejudicerande som den är, riskerar vi fler civilrättsliga hårklyverier.

Till sist, utmaningarna inom elitidrotten var större förr. Låt ungdomar sikta mot utmaningarna. Råa och fysiska ibland. Tekniska ibland. Det skulle förbättra ungdomarnas moral och minska brottsligheten.

Så ledamöter i Högsta Domstolen, Hovrätt och Tingsrätt; prova en överlevnadsmarsch!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.