För några veckor sedan var jag inbjuden av en lokal polismyndighet i Sverige att prata om relationen mellan psykisk ohälsa och våldsbrott, och i relation till också berätta lite om de skolskjutningar och andra dramatiska händelser som ofta sker i USA.
En polisanställd ställde följande fråga: Så, vad kan vi göra för att så länge som möjligt undvika att skolattacker sker i Sverige och vad kan vi göra nät det händer?
Nu har det hänt.
Jag arbetar med att sammanställa en studie över den generella uppfattningen om relationen mellan psykisk ohälsa och våld i USA, som är hårt drabbat av massakerliknande incidenter, ofta med flera (ibland höga nummer) av dödsoffer och skadade, där det också är vanligt att gärningsmannen tar eller försöker ta sitt eget liv.
I USA är situationen annorlunda än i Sverige, eftersom tillgången till vapen för civila är mycket stor.
Vi jämför också den uppfattningen med ett antal experters uppfattning. Samtliga experter representerar forskarsamhälle i USA, England, och Kanada som har många årtiondens erfarenhet av klinisk verksamhet och forskning inom det här området.
I den aktuella studien kan vi konstatera att den stora majoriteten av allmänheten har en tendens att skylla grova våldsbrott på psykisk sjukdom (cirka 80 procent), medan experterna är av en annan uppfattning.
Ungefär en tredjedel av de 12 intervjuade experterna anser att psykisk sjukdom spelar en betydelsefull roll, men då nästan alltid i kombination med alkohol eller droger.
I USA såväl som Sverige finns naturligtvis lagar och regler för vem som får respektive inte får äga ett funktionsdugligt vapen, men grundförutsättningarna skiljer sig fundamentalt åt i de båda länderna.
I USA är det allas rätt att köpa ett vapen, och myndigheternas ansvar att se till att ingen som tidigare varit dömd för våldsbrott eller har en historia av psykisk sjukdom kan köpa ett vapen, medan i Sverige har ingen rätt att äga och bära vapen utan särskild prövning och godkända skäl.
I Sverige tilldelas inte licens för handeldvapen utan mycket speciella skäl.
Skolincidenten i Trollhättan är en tragisk händelse som kommer att skaka om Sverige och våra beslutsfattare. Sannolikheten är stor att många människor kommer försöka göra det här dådet begripligt genom att använda uttryck såsom ”gärningsmannen måste vara psykisk sjuk…., eller ”man kan inte göra något sådant här utan att vara sjuk…”.
Det må vara sant, men de allra flesta med psykisk sjukdom begår aldrig våldsdåd under sin livstid. En mycket starkare prediktor är tidigare beteende, till exempel tidigare våldsamt beteende.
Vi har fortfarande ett starkt skydd mot den här typen av incidenter i Sverige, just för att vi har restriktiva vapenlagar.
En händelse liknande Trollhättan i kombination med att gärningsmannen använder ett skjutvapen riskerar många fler dödsoffer och skadade.
Illegala vapen kommer alltid finnas, men faktum är att de allra flesta skjutningar i USA (som exempel) sker med egenhändigt köpta, lagligt registrerade handeldvapen, vilket är högst ovanligt i Sverige.
Så svaret på polismannens fråga under min föreläsning, kan inte bli särskilt tydligt.
Vi kan inte helt kontrollera detta, men Sverige har ett relativt sett bra skyddsnät med de restriktiva vapenlagar som finns, dock behöver polismyndigheten och andra instanser bli bättre på att hantera mycket ovanliga händelser och i kombination med psykisk ohälsa.
Jag hoppas och tror att Trollhättan inte kommer att leda till en ofokuserad debatt om hur detta kunde ske, vem som bär ansvaret för att gärningsmannen inte identifierats tidigare, eller huruvida han var psykiskt sjuk eller inte.
Min önskan är att beslutsfattare informerar sig om det faktiska sambandet mellan psykisk ohälsa, våldsbrott och dess konsekvenser.