Det är talande att medborgare som haft kontakt med polisen har mycket lägre förtroende för myndigheten än de som inte haft det. Grundproblemet är inte organisationsstrukturen, utan polisens bristande förmåga att analysera, genomföra och utvärdera sin verksamhet. Därför kommer den omorganisation som nu är på gång bara fördröja nödvändiga förändringar ytterligare, skriver Stefan Holgersson, polis och lektor vid Linköpings Universitet, inför kvällens Debatt.
Polisen kan få kritik om de agerar i en viss situation. Om polisen å andra sidan inte agerar kan det också resultera i kritik. Polisens uppdrag är komplext och det finns ett krav att kontinuerligt anpassa verksamheten efter nya lagar och olika beteendeförändringar. Därför måste polisen ha hög förändringsförmåga.
En viktig förutsättning för detta är att problem och verksamhetens utfall redovisas på ett rättvisande sätt.
När man får en god inblick i hur verksamheten fungerar och ser hur polisen presenterar den är det lätt att dra paralleller till ”Bagdad Bob” – Saddam Husseins informationsminister som envist hävdade att Iraks militär snart var på väg att besegra de anfallande amerikanerna.
Polisens problemlösning består i att förneka att många verksamhetsområden fungerar illa – eller, om brister i brottsuppklarningen avslöjas, att man är på gång att rätta till dem.
Polisens sätt att presentera verksamheten har fått en mängd negativa konsekvenser. Det har bland annat medfört att det varit viktigare att starta olika ”politiskt korrekta” projekt, än att fokusera på själva kärnverksamheten. Arbetsmetoder, modeller och organisationsformer som inte fungerat har spridits, administrationen har vuxit och verksamheten har blivit ännu mer ineffektiv.
Att förtroendet för polisens förmåga att lösa sina uppdrag är klart lägre hos de medborgare som haft kontakt med polisen än de som inte haft det, är talande. Polisen har lyckats med sin marknadsföring
När polisen genomförde en stor omorganisation i mitten av 90-talet varnade forskare för dess negativa konsekvenser, bland annat för sjunkande uppklarningsprocent. Detta bortsåg man dock ifrån. Omorganisationen genomfördes. Uppklarningsprocenten sjönk kraftigt.
Nu pågår arbetet med att införa en ny organisation. Den grundas på en utredning som begränsades till att analysera på vilket sätt organisationen hindrar en effektiv verksamhet. Istället borde man ha analyserat vilka som är de grundläggande problemen.
Eftersom huvudproblemen inte är kopplade till organisationsstrukturen kommer inte en organisationsförändring att lösa dem. Den planerade omorganisationen medför att fokus flyttas från polisens grundproblemen – som består i bristande förmåga att analysera, planlägga, styra, genomföra och utvärdera verksamhet.
Det är dock tacksamt att kunna hänvisa till en organisationsförändring och sedan hävda att det snart blir bättre när väl organisationen tagit form. På så sätt fördröjs de nödvändiga förändringarna ytterligare flera år.
Sammanfattningsvis har polisen stora utmaningar framför sig. Blir polisen inte mer ärlig i presentationen av verksamheten kommer man att misslyckas.