PARTNERVÅLD När det nu blivit hög tid att öppna upp för en mer könsneutral lagstiftning vad gäller våld i nära relationer och börja samtala om våldet i ett vidare perspektiv, hävdar Linda Nordlund att det statistiska våldet bör återspeglas i lagboken. Detta är fel av flera skäl, dels förstärks den stereotypa bild som finns av relationsvåldet, dels är statistiken varken statisk eller ofelbar, menar Jenny Weimer och Mimmi Westerlund, Kristdemokratiska ungdomsförbundet.

Linda Nordlund skriver ett svar på vår artikel om våld i nära relationer och menar att skillnader mellan våldet mot kvinnor och män i statistiken även bör återspeglas i lagboken. Hennes resonemang är problematiskt då detta både förstärker den stereotypa bild som finns av relationsvåldet och även förutsätter att statistiken är statisk och ofelbar. En förändrad lagstiftning vore ett verktyg som kan användas för att få bukt med problemen.

Lagstiftningen har ett signalvärde och säger mycket om vad samhället anser är viktigt. Om vi endast talar om mäns våld mot kvinnor och inte om relationsvåld i en vidare bemärkelse påverkas även vår uppfattning om våldet. Mäns våld mot kvinnor indikerar att relationsvåld alltid ser ut på ett och samma sätt – att kvinnan är offret och mannen är förövaren. Detta begrepp kommer ursprungligen från den radikalfeministiska ideologin där våldet är ett symptom på mäns strukturella förtryck av kvinnor. Detta osynliggör våld i samkönade relationer samt våld i heterorelationer där kvinnan slår mannen.

Vi behöver mer stöd till forskning som undersöker våldet förutsättningslöst för att även kunna hjälpa de som faller utanför den snäva ramen som mäns våld mot kvinnor innebär.

Nuvarande lagstiftning bidrar till att utsatta män inte får det stöd de är i behov av. I en intervju med Carin Götblad, som är regeringens samordnare mot våld i nära relationer (Aktuellt 12/10-12) berättar hon att hjälpen i många kommuner är bristfällig och att många män inte blir trodda när de vänder sig till socialtjänsten. Dessa män blir både förlöjligade och nonchalerade på grund av att socialtjänsten inte anser sig ha i uppdrag att hjälpa män. Detta beror till stor del på att endast kvinnor nämns som särskilt skyddsvärda i brottsbalken och socialtjänstlagen. Götblad menar att man bör öppna upp för en könsneutral lagstiftning och att samhället måste börja prata om våldet i ett vidare perspektiv.

Mörkertalet är också stort vad gäller våld i relationer. Bara om samhället erkänner våldet som drabbar män kan vi få bukt med problemen. Först när politiker och andra aktörer med makt att påverka får kunskap om relationsvåldets olika ansikten blir det möjligt att identifiera om det finns behov av stöd och skyddsboenden även för män som faller offer för våld.

Att bli utsatt för våld av sin partner vänder livet upp och ner. Oavsett kön är vi på olika sätt beroende av vår partner vilket denna ofta är medveten om och kan använda för att kontrollera offret. I många fall har man byggt upp ett liv tillsammans med gemensamma barn och gemensam ekonomi.

Att ta steget och göra en polisanmälan innebär att riskera att förlora vårdnaden av sina barn och förlora det man äger. Därför är det så oerhört viktigt att samhället har en vid syn på relationsvåld och har både resurser och vilja att ge stöd åt alla personer som befinner sig i en sådan mycket utsatt situation. Ingen person ska bli bemött med förlöjliganden och misstänksamhet när den är i behov av stöd och hjälp. Vilket kön personen råkar ha ska inte spela någon roll.

Till sist; om Kristdemokratiska kvinnoförbundet vill dra likehetstecken mellan att se allt våld i relationer som ett problem och att vrida tiden tillbaka så får det stå för dem.