En nyligen publicerad rapport visar att antalet självmord bland 15-24-åringar ökar med nästan en procent per år, och att ökningen har pågått sedan 1994. Foto: Stina Stjernkvist/TT
Debattinlägg

”Vi pratar för lite om att barn tar sina liv”

”Det är dags att börja agera! Vi måste göra saker som faktiskt hjälper; som minskar ohälsan och minskar sjukskrivningarna. Inte bara bland unga, utan även bland äldre”, skriver Linus Zackrisson.

Om debattören

Linus Zackrisson
Ordförande i Understand – Fonden mot psykisk ohälsa

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

En nyligen publicerad studie från Nationellt centrum för Suicidforskning och prevention visar att nyårsdagen är vanligaste dagen för självmord.

Nästan dubbelt så många självmord begås på nyårsdagen jämfört med andra dagar.

Häromveckan redovisade forskare vid NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention, vid Karolinska institutet, statistik över antalet självmord från 1980-2017. Rapporten visar att antalet självmord bland 15-24-åringar ökar med nästan en procent per år och ökningen har pågått sedan 1994.

En sökning i dödsorsaksregistret ger vid handen att 2017 var det till exempel 6 barn mellan 10 och 14 år som dog i suicid och orsaken var ”Avsiktligt självdestruktiv handling genom hängning, strypning och kvävning”.

Att barn avslutar sina egna liv är så fruktansvärt att det inte ens går att ta in. Detta är något vi pratar alldeles för lite om.

Tidigare i höstas presenterades i den vetenskapliga tidskriften The Lancet en studie som fick alldeles för lite uppmärksamhet – att globala kostnaden för den psykiska ohälsan mellan 2010 och 2030, om vi inte tar tag i den, är svindlande 16 triljoner dollar, dvs 145 000 000 000 000 (145 tusen miljarder) kronor. Detta är också något vi pratar alldeles för lite om.

Bortsett från samhällets kostnader så tillkommer fruktansvärda personliga tragedier för drabbade och anhöriga.

Sakta men säkert börjar vi prata mer om psykisk ohälsa. Tabut kring psykisk ohälsa bryts, om än långsamt. Vi har en lång resa kvar innan ämnet blir lika odramatiskt som när vi pratar om somatiska sjukdomar.

Det är dags att börja agera! Vi måste göra saker som faktiskt hjälper; som minskar ohälsan och minskar sjukskrivningarna. Inte bara bland unga, utan även bland äldre.

Vi föreslår följande åtgärder:

  • Redan i skolan behöver vi prata mycket mer om den psykiska (o)hälsan.

Byt därför namn på ämnet ”Idrott” till ”Fysisk och psykisk hälsa”. Den fysiska och psykiska hälsan hänger ihop, och vi menar att skolan måste fokusera mer på den psykiska hälsan än vad som sker idag.

  • Inför psykiska hälsokontroller.

I skolan mäts sådant som längd och vikt för att se att vi utvecklas som vi ska. Men det psykiska måendet är skolan sämre på att kolla. Tidig upptäckt av psykisk ohälsa besparar såväl den drabbade som anhöriga oerhört lidande. Med utökade resurser, som möjliggör för skolor att tillhandahålla kuratorer/psykologer, blir tidig upptäckt av psykisk ohälsa en stor samhällsvinst.

  • Regeringen måste satsa långt mer på forskning inom psykisk ohälsa genom de statliga forskningsfinansiärerna.

Om ovan nämnda åtgärder genomförs är såväl de mänskliga som samhälleliga vinsterna närmast ofattbara.

Så vi har råd med det. Och vi har inte råd att inte göra det.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.