I gårdagens artikel på SVT Debatt påstod Lisa Abramowicz att mina anklagelser mot Ariel Sharon är falska. I hennes värld är Israels tidigare premiärminister inte skyldig till någonting, skriver Dror Feiler i en replik.

Ariel Sharon är varken skyldig eller ansvarig för ordern att ”rensa Gaza utan att ta fångar”, enligt Lisa Abramowicz, generalsekreterare för Svensk Israel-Information. En order som jag själv hörde på plats i mitt fallskärmsregemente.

Han var varken skyldig eller ansvarig för massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila, trots att han tvingades att avgå som försvarsminister efter Kahan-kommissionens slutrapport. Rapporten konstaterade att han aldrig borde få posten som försvarsminister igen.

Han var varken skyldig eller ansvarig för Al-Aqsa-oroligheterna som blev startskottet för den andra Intifadan, trots att de flesta av hans rådgivare och experter avrådde honom och varnade för konsekvenserna av en sådan ”provokationspromenad”.

Och självklart glömde Abramowicz det viktigaste. Hon glömde förstås draksådden som Ariel Sharon lämnade efter sig, de bosättningar på Västbanken som med sina cirka 400 000 invånare är det största hindret för en rättvis fred och försoning mellan Israel och Palestina.

Hennes replik på min artikel är guld värd i historiens ljus, inte minst ur logikens och juridikens perspektiv.