Veckans brott för exakt ett år sedan. En brevkampanj genomfördes av oss poliser och tusentals personligt skriva brev skickades till Rikspolischef Dan Eliasson, våra politiker och även media.

Strax därefter träffades jag, som polis och initiativtagare till brevkampanjen, och Dan Eliasson, under en femton minuter lång debatt i tv-programmet Veckans brott.

Dan Eliasson satt, öga mot öga, och bad mig och hela Sveriges poliskår gång på gång att ge honom en chans. En chans att visa vad han går för i kommande lönerevision. En chans att visa vilken ledare han verkligen är.

Inslaget avslutades med en fråga om jag hade förtroende för Dan Eliasson. Svaret kom från hjärtat. Svaret var utan tvekan; NEJ!

Vad har i ärlighetens namn hänt sedan dess?

Jag kan börja med det positiva, egentligen är det bara en sak. Äntligen började enskilda poliskollegor att ta ton. Tyvärr är innehållet i dessa berättelser långtifrån positivt.

Poliser berättar sanningen från insidan av en alltmer söndertrasad myndighet. Det berättas om ett arbetsklimat som är långt ifrån hälsosamt.

Allt för många medborgare får sina utredningar nedlagda och anledningen är i huvudsak underbemanning.  Alldeles för få poliser i yttre tjänst som inte längre kan garantera säkerheten för vår uppdragsgivare, våra medborgare.

Yrkesstoltheten som ständigt får sig rejäla törnar när man inte kan leverera ett rättssäkert eller tillfredsställande arbete som den enskilde polisen både brinner och är utbildad för.

Kompetenta specialgrupper splittras och landet förlorar viktiga preventiva åtgärder för att bekämpa brottslighet i ett längre perspektiv.

Det talas om ett ledarskap som långt ifrån motiverar sin personal. Ett ledarskap som får sina direktiv från “högre orter”, från icke poliser, från politiker, HR-folk och Dan Eliasson. En kultur som ger enskilda poliser repressalier om de berättar sanningen om missförhållanden.

En långdragen lönerevision som inte kan ses som annat än ett riktigt dåligt skämt. Småpengar delades ut till den stora massan och löneskillnaderna blev allt skevare.

Högre chefer fick högre löner och vanliga poliser blev återigen de stora förlorarna. Civilanställda och nyexaminerade poliser gick in på en högre ingångslön än erfarna kollegor.

En stolt, lojal och arbetsam yrkeskår som dräneras på dess resurser till bristningsgränsen. Kollegor som ger upp och söker sig bort. En provocerande nonchalans från ledningen då poliser säger upp sig som aldrig förr och tystnaden därefter talar.

Ingen gör något. Ingen försöker få tillbaka den uppsagda polisen. Istället väljer man att sänka kraven på polishögskolan och anställa allt fler civila.

Detta istället för att bryta av sig hornen och försöka få tillbaka de som lämnat och ta vara på de som fortfarande finns kvar.

Tystnaden och den obefintliga handlingskraftigheten talar sitt tydliga språk.

Ingen vill ta i skiten. Ingen vill ta ansvar. Politiker skyller på polisledningen. Polisledningen törs inte säga emot. Där står vi idag.

Vad väntar Dan Eliasson och våra politiker på? Hittills bara i år har 805 poliser och 1433 civilanställda lämnat polismyndigheten. Skrämmande siffror som får enorma konsekvenser.

Den vanliga polisen tjänar idag smågrus och är den som skyddar vårt samhälle och vår demokrati, dag som natt. De som har yttersta ansvaret för polisen tjänar ovärdiga summor.

Vad levererar vi och vad levererar ni? Ni har makten att dra i nödbromsen och få svensk polis på fötter igen!

Ni kanske undrar varför just jag försöker vara övertydlig. Varför just jag driver frågan så starkt.

Jag jobbar som polis och drivs av frustrationen över att se polisen styckas sönder och kompetenta kollegor fly yrket.

Jag drivs av ilskan över vetskapen att polisen idag styrs av icke poliser, politiker och HR-folk med obefintlig kunskap inom polisens verksamhet. Jag drivs av tanken att det skall bli bra, det måste bli bra, för oss poliser och för våra medborgare.

Jag drivs av yrkesstolthet, engagemang och hjärta. Jag drivs definitivt inte av min lön.

Ta era månadslöner, era titlar och era mandat och gör något som svensk polis och svenska medborgare både kräver och behöver. Agera sunt, snabbt och framgångsrikt så att svensk polis kommer på fötter igen!

Vill ni ha en påminnelse på vad som krävs. Damma av breven från oss poliser och läs!

Nu åter till årsdagen för mitt möte med Dan Eliasson. Ett år har gått och nu är det tokslut på chanser. Ett år har gått och nu är det tokslut på förtroende. Ytterligare ett år har gått.