Syriens regering har efter en veckas betänketid meddelat att man accepterar Kofi Annans fredsplan. Det är å ena sidan ett välkommet besked. Nyckfullheten hos Assad och andra ledare som härskar med våld bör å andra sidan inte underskattas. Ingen vet om det syriska stödet för Annans plan står fast i morgon eller i övermorgon.
Mycket återstår innan sexpunktersplanen för Syrien kan bli verklighet. Det vet den syriska befolkningen och det borde omvärlden inse vid det här laget. I ett drygt år har Bashir al-Assad ignorerat omvärldens krav på politiska reformer och fredliga samtal. I stället har demonstranter mötts av maskingevär och klustervapen. Människor som har försökt fly har trampat på personminor. Den syriska regimen har visat en sällan skådad brutalitet.
Att al-Assad har kunnat fortsätta attackera sin befolkning beror bland annat på uppbackningen från Ryssland och Kina. De två permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet har både i oktober 2011 och nu senast i februari stoppat initiativ till globala sanktioner och vapenembargo mot Syrien. Kofi Annan har varit klok nog att förankra sin sexpunktersplan i Moskva och Peking. En öppning såg vi i förra veckan när säkerhetsrådet ställde sig bakom Annans initiativ utan att Ryssland och Kina obstruerade. Omvärlden måste nu bevaka att de två länderna står fast vid sitt stöd för planen.
Om och när fredsplanen för Syrien träder i kraft måste första prioritet vara en humanitär korridor som låter humanitära organisationer undsätta civilbefolkningen. Kofi Annan har föreslagit att FN ska övervaka ett eldupphör. FN måste som en naturlig uppgift också skydda humanitärt hjälparbete. Medlemsstaterna bör redan nu planera för en sådan styrka.
Att FN:s generalförsamling och Arabförbundet har varit aktiva i Syrienkonflikten visar att FN-samarbetet och samarbetet med regionala organisationer fungerar även i en situation när säkerhetsrådet är blockerat. Också Ban Ki-moons initiativ att utse Kofi Annan till sändebud och människorättskontorets återkommande skarpa kritik mot den syriska regimens övergrepp är viktiga instrument för att sätta press på länder som inte agerar i enlighet med FN-stadgan och andra internationella överenskommelser.
Än så länge finns ingen tidtabell för utvecklingen i Syrien. Om fredsplanen följs ska politiska fångar friges och en process inledas för att underlätta en övergång till ett demokratiskt och pluralistiskt politiskt system i Syrien. Journalister ska också kunna verka fritt i landet. Kofi Annan har lovat att fortsätta ha kontakter med alla parter för att kunna genomföra sin plan.
Låt oss inte vara naiva. Assad har gäckat omvärlden förut och han kan mycket väl göra det igen. Avgörande är att överenskommelsen med Kofi Annan leder till ett omedelbart och ovillkorligt vapenstillestånd. Än så länge fortsätter rapporterna om stridigheter att strömma in.
Bashir al-Assad måste visa att han menar allvar med sitt brev till Annan genom att omedelbart upphöra med våldet mot sin befolkning. Över 8 000 människor, sannolikt betydligt fler, har dödats under det senaste året. Dagens besked är ett litet steg i rätt riktning, men än så länge är det alldeles för tidigt för omvärlden att ta ner garden.