Gudstjänst hos Livets Ord i Uppsala 2005. Foto: FREDRIK PERSSON/TT
Debattinlägg

”Media har bestämt sig – för Livets Ord gäller inte objektivitet”

Livets Ord ·

”Varför skulle man låta sin bild av Livets Ord omprövas av något så banalt som fakta. Och när nu ordet ‘sekt’ har den här bekvämt förminskande klangen, varför då inte göra det enkelt för sig och fortsätta använda det på obestämd tid”, skriver Joakim Lundqvist.

Om debattören

Joakim Lundqvist
Pastor, Livets Ord

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I Håkan Järvsös replik på min tidigare text på SVT Opinion, om medias sektstämplande av Livets Ord, uppmanas jag att be människor som har negativa erfarenheter av Livets Ord om ursäkt, snarare än att beklaga mig över hur illa omvärlden behandlat vår församling.

Den ursäkt jag gav uttryck för i samma artikel menar textförfattaren måste ske på ett ‘mer strukturerat sätt’.

Det säger sig självt att en ursäkt i en krönika inte blir personlig.

Den finns istället där för att uttrycka en övergripande inställning som är viktig för mig att kommunicera: att Livets Ords självbild inte är den av en ofelbar rörelse, att vi är medvetna om att vi ibland gjort misstag och att människor kommit i kläm som ett resultat.

Den inställningen tar sig sedan konkret uttryck i personliga möten, samtal och lyssnande, vilket är något som ständigt pågår men ingenting vi skyltar om i media.

De processerna är, och måste vara, personliga och individuella. Någon behöver få ett ‘förlåt’, någon få ett beklagligt missförstånd utrett, någon bara sitta ner och prata en stund. Att dessa processer inte syns betyder inte att de inte finns.

Håkan Järvås förslag att inbjuda alla sårande till ett gemensamt möte för att kollektivt be om ursäkt är däremot lite förvånande, speciellt eftersom han själv är psykolog och därmed säkert den förste att förespråka just det personliga samtalet.

Detta behövs just därför att erfarenheter går isär och ingen människas historia är lik den andres.

Däremot handlade huvudpoängen i min text inte om det, utan om medias onyanserade och slentrianmässiga tendens att år efter år klistra det laddade epitetet ‘sekt’ på den kristna församlingen Livets Ord.

En församling och en kristen rörelse utvecklas organiskt. Under sin resa går den igenom många olika faser och uttryckssätt, och utmed vägen sker både över- och underbetoningar, sådant man är stolt över och sådant man ångrar.

En sund rörelse är en som ständigt utvärderar resan, gläds åt det starka och arbetar på det svaga. En som klarar av att utvecklas och förändras samtidigt som den behåller sin visionära särart.

En rörelse som efter 30 år stod på exakt samma plats, uttryckte sig på exakt samma sätt och inte hade utvecklats eller nyanserats på något sätt, skulle göra mig mörkrädd. Men på Livets Ord är denna organiska utveckling tydlig för alla som vill se.

Församlingen och rörelsen har vuxit både i antal och mognad, den har nyanserats och breddats men har samtidigt förblivit trogen sina huvudbetoningar.

Utvecklingen har inte bara varit intern utan också helt uppenbar i relationerna till den övriga svenska kristenheten. Vi är inte framme ännu, men vi är på väg och vi gillar resan.

Men parallellt med att denna process pågår, fortsätter svensk media att köra exakt samma filmklipp från 1985 på repeat. För varför skulle man visa upp en bild av hur en 32-årig person ser ut idag, när man har den här bilden av när han var tre år och gjorde en grimas.

Varför skulle man låta sin bild av Livets Ord omprövas av något så banalt som fakta. Och när nu ordet ‘sekt’ har den här bekvämt förminskande klangen, varför då inte göra det enkelt för sig och fortsätta använda det på obestämd tid.

När man – som i fallet ‘Den enda sanna vägen’ – intervjuar någon som lämnat vår församling och sedan klipper samman materialet så ensidigt negativt att personen själv känner sig utnyttjad och bedragen, när man väljer att enbart visa samma spektakulära, trettio år gamla filmklipp som alltid, trots alla tusentals andra som skulle ge en annan och mer nyanserad bild – då kan jag inte dra en annan slutsats än att media på förhand har bestämt sig: just när det gäller Livets Ord är objektivitet varken intressant eller önskvärt.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.