Ligger det i den svenska folksjälen att ta det mesta till sin yttersta gräns och visa omvärlden att vi är bäst i klassen?

Vi gör få saker halvdant, när vi satsar gör vi det på bred front. Alla är med!

Det finns många exempel i media och politiken som visar på slagkraften när ett enigt maktetablissemang kör mot samma mål.

Jag märkte det först när vi skulle anpassa oss till EU. Sverige har alltid varit bäst i klassen, i början sänkte vi till med några av våra miljökrav för att passa in.

Vi har nyligen haft #metoo-kampanjen som fick ett enormt genomslag.

Att Sverige skulle vara ”landet lagom” stämmer knappast med verkligheten. När nu bevakningen startade av rättegången mot Rakhmat Akilov i Stockholms Tingsrätt säkerhetssal, fick jag samma känsla – Här gäller allt eller inget!

Alla större medier sände rättegången live hela första dagen.

Det var lite befriande att höra en programledare på Ekot skratta lite försynt och konstatera att de inte skulle sända live i alla veckor som rättegången pågår.

Ekot har ledningen förstås, varenda nyhetssändning var helt dominerande av rättegången. Att det hände på Drottninggatan i Stockholm gör det inte mindre intressant.

Många journalister blev vittnen till händelsen och kunde rapportera direkt från katastrofen.

Tro nu inte att jag vill förminska terrordådet på Drottninggatan. Självklart ska rättegången av ett så allvarligt terroristbrott bevakas. Det var en hemsk händelse som chockade landet och fick oss att förstå att Sverige inte är någon frizon från terror.

Skräcken som människor upplevde och den outhärdliga sorgen som de anhörigas offer nu lever med ska respekteras och förstås också belysas. Vi ska också komma ihåg att det är en rättegång där utgången är given!

Vi har en transportsträcka på tre månader innan Rakhmat Akilov döms för terrorbrott, och mord på fem personer och försök till mord på 130 andra. Han har erkänt, han kommer att få livstid och därefter inte släppas ut om han kräver att få straffet omprövat.

Han kommer med största sannolikhet att få landets längsta fängelsestraff. Släpps han sedan som gammal ut från fängelset kommer han att utvisas direkt.

Vad jag skulle önska av medierna är att de lade till ytterligare några vinklar av terrorbrottet. Nu har vi fått insyn genom Akilov hur ett terrorbrott går från tanke till handling.

Vi har sett att han har kopplingar till andra terrorister i Sverige. IS ska enligt flera medieuppgifter ha ett starkt fäste här. Vi borde ha mera fokus på extremismen.

Säpo gör ett bra jobb men som i alla terroristattacker inom EU, så tycks det vara som så att polisen känner till gärningsmännen men inte förstått att de faktiskt går från ord till handling.

Hur kommer det sig?

Vad kan vi lära av Rakhmat Akilov?

Jag är också intresserad av hur mycket Rakhmat Akilov kostar den svenska staten? Kostnader inte bara i lidande utan också i pengar. Bara rättegången kommer att kosta staten många miljoner.

Här finns hela 135 målsägande – och deras advokater gräver guld just nu. Hur många hundra tusen kronor per dag är det inte som staten betalar?

Vad har inte Akilov kostat i materiell förödelse, i polisinsatser, sjukvård och andra åtgärder som behövde göras. Jag hoppas att Rakhmat Akilov var en engångshändelse.

Och det är betydligt mer intressant än vad Akilov har för storlek på skorna, om hur han lider och hur han har förändrats. Sedan, rent krasst, det finns andra nyheter att bevaka.

Många är säkert tacksamma för att det pågår ett OS.