I början på 1990-talet togs en gammal teknologi till heders igen, luftskepp. Med tanke på att vi har högst 10 år på oss att transformera samhället, enligt forskaren Johan Rockström, kanske gammal teknologi med nya tekniska landvinningar kan komma till heders ännu en gång?
En svensk idé, från en skogsprofessor via medel från forskningsfinansiären Sarek – numera nedlagd – gick ut på att skörda skogsråvara från luften.
På så sätt skulle man kunna undvika alla de skogsskador som konventionellt skogsbruk medför. Hans andra idé var att använda regnskogen som växtplats för speciellt värdefulla trädslag som på så sätt kunde produceras relativt miljövänligt.
Under 2000-talet finansierade Energimyndigheten och Trafikverket några förstudier kring möjligheterna att bygga vindkraftsparker med en teknik som minimerar den omfattande byggnationen av transportvägar i orörd natur till men för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
I detta sammanhang kom nyligen den viktiga forskningsnyheten att skogar påverkas negativt av torkan genom att fotosyntesen ”går i baklås” vid vattenbrist.
Kontentan är att koldioxidutsläppen ökar medan koldioxidupptaget minskar, vilket gör att stora ingrepp i skogsmark kan påverka på ett negativt sätt.
Att finansiera militärflyg, vapensystem och el-vägar verkar i sammanhanget relativt enkelt. Svårare är det att finna riskvilligt kapital till nydanande projekt, till exempel projekt som i förlängningen kan utmana befintliga transport- och logistiklösningar.
I praktiken är detta inte heller ett hot mot det existerande transportsystemet, utan snarare ett komplement där skilda industriprodukter kan gynnas och där dagens lösningar gör det svårt, eller i vissa fall omöjligt, att marknadsföra och sälja exempelvis miljöteknik.
Att exportera fossilfria solenergikraftverk till svårtillgängliga delar av Afrika, som just nu upplever ett kraftigt ekonomiskt uppsving, är ett exempel på transport- och logistikutmaning som undertecknad nyligen mött.
Behoven finns, tekniken finns, teamet finns och möjligheterna finns, men modet hos finansiärerna verkar saknas.
För att ändå få ett projekt av denna karaktär att utvecklas och få ekonomisk bärkraft har vi utvecklat ett lyxsemesterkoncept.
Det kanske inte är vad världen just nu behöver allra mest men det är ett projekt som ger oss ekonomiska möjligheter att utveckla ett luftburet transportsystem med unika möjligheter att serva i stort sett alla platser på jordklotet, utan behov av infrastruktur.
Det är också ett projekt som ger nya affärsmöjligheter för svensk industri, som dessutom kan ske utan klimatutsläpp.
Frågan är om ett dylikt projekt kan utvecklas i en svensk kontext eller om det är ett projekt som gör bäst i att ta rygg på de norska ambitionerna om ett fossilfritt inrikesflyg?
Vi tänker flyga Svalbard-Nordpolen-Svalbard som ett första steg. Vad väntar vi på?