”Husbyupploppen var en konsekvens av bidragssverige” lyder rubriken på en debattartikel här på SVT Opinion, skriven av Benjamin Dousa.
Dousa skriver bland annat att ”för att skapa en positiv utveckling i den här typen av socioekonomiskt utsatta områden måste det ställas fler och tydligare krav på en motprestation för att få försörjningsstöd” samt beklagar sig över att ”proffstyckare” försöker hitta enkla lösningar på problemet.
Ändå är det precis vad Dousa försöker göra; att presentera en inte bara översimplifierad, men också kontraproduktiv lösning, nämligen att skära ned på bidragssystemet.
Problemet med att peka ut bidragssystemet som boven i Husbydramat är att det är ett resultat av att vilja driva fram en politisk tes snarare än att det bygger på verkliga förhållanden.
Det är vanligt att i samhällsdebatter skapa kopplingar mellan företeelser, utan att först ta reda på om sådana kopplingar är verklighetsförankrade.
I Dousas artikel är kopplingen mellan det svenska bidragssystemet och Husbyupploppen olidlig läsning – huvudsakligen eftersom forskare pekar på att förhållandet är raka motsatsen.
I kontrast till det amerikanska välfärdssystemet har det mer robusta svenska välfärdssystemet med en högre andel sociala insatser minskat, om inte helt förhindrat, marginalisering av individer med sämre socioekonomiska förutsättningar.
I en studie från 2012 visar Alireza Behtoui, professor vid Stockholms Universitet att barn till invandrare från Turkiet visserligen befinner sig i en underlägsen position på arbetsmarknaden, men att de inte riskerar social exkludering – bland annat tack vare att det svenska välfärdssystemet förhindrar en nedåtgående spiral.
Ett liknande resonemang för Loïc Wacquant, en fransk sociolog, i boken Urban Outcasts från 2012. Wacquant visar att Frankrike, på grund av utanförskap och diskriminering måste tampas med områden som präglas av högre arbetslöshet, ojämlika arbetsförhållanden och följande sociala problem.
Medan USA, på grund av obefintliga sociala insatser, lyckats skapa en underklass som inte bara präglas av hög arbetslöshet, utan även av en kultur med kriminalitet, droger, tonårsgraviditeter och tidiga skolavhopp. Problem slår de franska samhällsproblemen med hästlängder.
Debatten om unga invandrare, sociala problem och integration har för stort fokus på Sverige. Det behövs ett globalt perspektiv – där det svenska klimatet jämförs med det i andra länder.
Av detta kommer en mer nyanserad analys kring de bakomliggande faktorerna till integrationsproblematiken.
Sverige står definitivt inför problem – men genom att jämföra de svenska problemen med andra länders kan en vidare förståelse för kontextuella faktorer uppstå.
Kontentan är att problemen inte försvinner med ett starkt välfärdssystem och sociala insatser – men de minskar definitivt.
