Jag hade egentligen tänkt byta bank nu i sommar. Just banken är en privat aktör som vi svenskar har en ganska intim relation med.

Trots allt är det där vi förvarar våra pengar och där våra köpmönster blir tydliga.

Men efter att jag nyligen blivit vald till partiledare för Piratpartiet blev jag medveten om att en helt ny sorts övervakning nu är aktuell för min del när jag är i kontakt med banken.

Jag är numera en så kallad PEP. En Politically Exposed Person.

Om jag vill köpa en bil, låna till ett hus eller byta bank måste jag fylla i ett formulär och banken måste göra en särskild riskbedömning av mig.

Min familj, vänner och kollegor som känner mig ska också svara ja på frågorna i formuläret som de presenteras med.

Därefter ska det göras en särskild riskbedömning och vägrar du svara kommer du troligen inte få använda bankens tjänster.

De är skyldiga att samla in informationen om dig på grund av ett EU-direktiv som blivit svensk lag för att motverka terrorism och penningtvätt.

Vi tar det igen: det privata företaget, banken, måste samla in information om alla sina kunder för riskbedömning annars kan de förlora sitt tillstånd att bedriva verksamhet.

Även om du inte är PEP måste du svara på formuläret.

Du får frågor som: ”Är du en person i politiskt utsatt ställning, har du eller har du tidigare haft en hög politisk post, hög statlig befattning eller nära familjemedlem till en sådan person?”

Men var hamnar informationen? Vem använder den, och till vad?

De svaren finns inte på någon banks hemsida, men däremot stoltserar det privata företaget Accuity, del av bolaget RELX group, med att man sköter världens största PEP-databas med över 1,5 miljon personer.

Stolt berättar de att namn, adress, foton och passinformation finns lagrat om PEP och deras nyckelrelationer.

Vem säkrar din integritet i den databasen? Nu är det inte bara genom bankerna som inrikesminister Ygeman och hans polismyndighet försöker utöka massövervakningen.

Internetoperatören Bahnhof kämpar mot att tvingas bli ett verktyg för statlig slentrianövervakning när polisen kräver att de ska lämna ut information. Datainspektionen har överklagat till Högsta Förvaltningsdomstolen för att stoppa den dygnetruntövervakning på offentlig plats som polisen vill genomföra i Tensta och Rinkeby.

Kameror och övervakning via privata företag skapar inte förståelse eller förtroende, utan bara kontroll och ökade spänningar.

Om vi vill hitta en väg framåt som inte innebär en nedåtgående spiral mot ett mer auktoritärt samhälle måste vi söka lösningar där man använder tekniken och resurserna på ett positivt, inkluderande sätt, istället för att misstänkliggöra alla och slentrianmässigt försöka övervaka alla, alltid.

Ge hellre polisen mer resurser att ha en lokal och relationsbyggande närvaro. Fler människor, färre kameror.

Som nybliven ledare för Piratpartiet vill jag se en framtid som präglas av de positiva möjligheter som tekniken erbjuder.

Jag vill se en ökad transparens med öppen data hos myndigheterna, ärlig och nära dialog mellan medborgare och myndigheter och teknik som bygger broar, inte murar.

Men just nu sitter jag med en kopia av ett formulär från banken i handen och känner mig allt annat än pep(p).