Senaste Uppdrag granskning tog upp problemet med de lagliga nya psykoaktiva substanserna (NPS) utifrån två dödsfall.
Dennis dog av en substans som togs fram som ett lagligt alternativ till stimulanter (ungefär som kokain). William dog av en substans som togs fram för att undkomma Storbritanniens familjeklassning av syntetiska cannabinoider (lagliga alternativ till cannabis).
Det tragiska är att sedan dessa NPS slog igenom på den svenska drogmarknaden för drygt tio år sedan har oerhört många individer delat deras öde.
Våra politiker och myndigheter står handfallna när skadorna och dödsfallen ökar.
Det är som att de inte vill förstå eller inte är intresserade. Redan 2011 skrev jag en faktabok om NPS-området och har sedan dess försökt få kontakt med såväl myndigheter som politiker, men ointresset är markant.
I stället för att undersöka varför våra politikers och myndigheters åtgärder inte fungerar och ställa makthavarna till svars för ointresset väljer Uppdrag granskning att fokusera på en av alla säljare och personalens partimedlemskap. Det är inte att ta sitt ansvar som det ledande grävande samhällsmagasinet utan bär mer prägel av populism.
Det är dags att makthavarna tar tag i nätdrogsproblematiken på allvar. I stället för att fortsätta med repressiva och legalt fokuserade åtgärder inom området måste vi göra annorlunda för att vända trenden.
Vi måste utgå från att förstå vad det är som driver efterfrågan på dessa droger. Huvudanledningen är att NPS till en början är lagliga att använda, sedan klassas de som narkotika eller hälsofarlig vara och försvinner från flertalet av de huvudsakligen webbaserade försäljningsställena.
Det är dock inte tillräckligt att enbart fokusera på den lagliga statusen, det finns tre andra viktiga anledningar till varför NPS används.
Den första handlar om den ökade tillgängligheten via internet.
Den andra handlar om effekterna, många NPS liknar de olagliga drogerna, medan andra har effekter som traditionella droger inte erbjuder.
Den tredje anledningen handlar om priset. NPS är oftast betydligt billigare än traditionella droger.
Sammantaget gör detta att det är mycket svårt att stoppa efterfrågan med hjälp av förbud och traditionell vård.
I debatten förekommer i stort sett två alternativa lösningsförslag. Det ena handlar om att legalisera.
Det är inte så enkelt och undersökningar som Global Drug Survey (GDS) visar att NPS av alla slag förekommer rikligt även i ”drogliberala” länder.
Det andra förslaget handlar om mer polisinsatser och snabbare narkotikaklassning. Förutom att NPS-området bygger på att ständigt finna kemiska lösningar som undviker denna klassning, visar praktiken att det legala och repressiva angreppssättet inte fungerar.
Ibland hävdas det att länder som klassar hela grupper av ämnen som delar samma kemiska grundstruktur inte har problem med NPS, det stämmer inte heller visar såväl medierapporter som GDS 2014.
Så vad kan och bör vi göra åt problemet? Jag ser tre kritiska åtgärder som bör vidtas.
Det förebyggande arbetet måste bygga mer på forskning om effektivare metoder än dagens fokus på ”avskrämmande fakta” om droger, fakta som saknar legitimitet hos de vi vill nå.
Vi behöver förändra lagen om att bruk av narkotika är olagligt. Förbudet mot bruk och innehav för eget bruk har en negativ inverkan för de med problem och riskerar att låsa in dem i en förlängd problematik, samt att det även driver fram en ökad efterfrågan på NPS. Åtminstone bör vi utreda om lagen haft större skadeverkan än nytta.
Vi behöver förbättra vårdens tillgänglighet och utformning. Socialstyrelsens riktlinjer är inte tillräckliga, det var inte Missbruksutredningens heller.
Framför allt är det hög tid att våra politiker börjar visa ett större intresse än i dag för narkotikafrågorna. Hittills har folkhälsominiter Gabriel Wikström enbart föreslagit mer av den repressiva politik som inte fungerar.
Vilka nya och mer effektiva förlag har Gabriel Wikström?