Debattinlägg

Malmströms lögner om cyberhotet förtäckt NATO-propaganda

IT-expert, Oscar Swartz:

FOLK OCH FÖRSVAR Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström hävdade på Folk och försvar att världen nu är så hotat av ”cyberbrott” att vi måste inleda djupt samarbete med Nato för att skydda oss. Malmström piskar upp rädsla för internet med hjälp av rent bedräglig information. Det skriver IT-entreprenören, Oscar Swartz.

Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström hävdade på Folk och försvar att världen nu är så hotat av ”cyberbrott” att vi måste inleda djupt samarbete med Nato för att skydda oss.

Vad är det då för hot? Malmström anger på DN Debatt en siffra som visar det oerhörda allvaret: ”Europol hänvisar i en nyligen publicerad rapport till att bara företagens kostnader för cyberbrott världen över har uppskattats till hisnande 7 biljoner kronor årligen. Det handlar om allt från identitetsstölder och kapade bankkonton till storskaliga attacker mot viktig infrastruktur.”

7000 miljarder kronor om året! Det blir 1000 kronor för varje invånare i världen.

Jag letade upp Europols rapport (en s.k. Threat Assessment) som har titeln ”Internet Facilitated Organised Crime”. Det är en allmän beskrivning av vilka typer av brott eller bedrägerier man kan utföra med hjälp av nätet: Alltifrån illegal nedladdning till ”Nigeriabrev”, kapning av datorer, identitetsstöld, spridning av skadlig kod via sociala nätverk, kreditkortsnummer som används på nätet efter att de skimmats i någon manipulerad terminal i en butik och falska mail om att man vunnit en stor vinstlott.

Där nämns också siffran som Malmström skrämmer oss med. Den baseras på en rapport som det amerikanska säkerhets- och antivirusföretaget McAfee presenterade på World Economic Forum i Davos.

Dessa hade skickade ut en enkät till 1000 IT-chefer på företag jorden runt och frågade hur mycket ”Intellectual Property” som de ansåg att de hade blivit ”bestulna” på det senaste året. Det handlar alltså om värdet av information, något som är notoriskt politiserat. Utifrån dessa svar blåste McAfee upp siffran till hela jordens ekonomi.

Men vad får man för svar när man frågar om ”informationsstöld”? I Pirate Bay-rättegången såg vi hur skiv- och filmbolag lyckades får rätten att acceptera att en nedladdad filmfil skall åsättas värdet 222 kronor. Om en unge med liten veckopeng laddar ned 10 filmer (som han eller hon kanske inte ens tittar på) anser industrirn att den blivit ”bestulen” på ett par tusen kronor. Malmström kunde fråga samma ungar om rimligheten i detta. Hon skulle få svaret att det är rena fantasier.

McAfee identifierade den viktigaste gruppen cyberkriminella: Företagens egna anställda, speciellt sådana som blivit avskedade och då tog med sig information för att hämnas. Man redogjorde för en rad dokumenterade fall:

  • Anställd på finansföretag kopierade kundatabas och sålde den till folk som sedan verkade använda informationen för att erbjuda bostadslån till kunderna
  • Anställd hos chiptillverkaren Intel sägs ha kopierat ritningar på framtida modeller och tagit med sig till konkurrenten AMD. Den senare sägs inte ha nappat på erbjudandet men värdet av informationsförlusten påstås vara en miljard dollar.
  • En brittisk tidning lyckades lura ut konfidentiella personuppgifter från en telefonbank i Indien, dit den verksamheten utlokaliserats för att pressa kostnader.
  • Anställda i ett sydkoreanskt företag arbetade i det fördolda för ett amerikanskt företag och försökte sälja koreautvecklade mobila bredbandsteknik för 193 miljoner dollar samt ta med sig 30 nyckelanställda till USA.
  • En programmerare i Indien begär hjälp med ett kodningsproblem på ett publikt forum på nätet, vilket är ett normalt nätbeteende. Det innebar att han avslöjade någon del av företagets upphovsrättsskyddade kod på nätet vilket alltså är en ”förlust” med ett visst värde. Att han gratis fick hjälp med problemlösningen struntar man i.

De stora slutsatserna i McAfees rapport handlade om att ha bättre kontroll på sina anställda, skydda sin data bättre och tänka efter innan man lagrar värdefull information i vissa länder. Av detta drog Cecilia Malmström alltså slutsatsen att Sverige måste gå med i Nato. Man baxnar.

Helena Rietz, ställföreträdande chef för MUST (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) läxade faktiskt upp Malmström på Folk och Försvar och varnade för att förstora upp hotbilden: ”Cyberkriget är inte här och de attacker vi sett har inte varit särskilt sofistikerade”. Hon påpekade att det stora hotet handlar om cyberspionage och att det oftast krävs en insider för att lyckas.

Ingen motsätter sig system som gör det svårare att stjäla kredikortsnummer. Men det har inget med Nato och nationella hot att göra. Cecilia Malmström piskar upp rädsla för internet med hjälp av rent bedräglig information. Målet är uppenbarligen att driva igenom allt större kontroll av nätet.

Ett nät som ses som ett hot av den politiska makten. Man vill möjligen egentligen förhindra fenomen som Wikileaks och revolter som i Tunisien. Vi bör minnas att regimen sågs som en stabil partner av både USA och Frankrike.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.