Läktarvåld, överfallsvåldtäkter, sexuella trakasserier och gängvåld är alla olika benämningar på samma fenomen – mäns och killars våld mot kvinnor, andra män, transpersoner och barn.

Våldet kostar samhället oerhört mycket, i pengar och lidande.

Vi vet idag att våldet går att förebygga. Vi ser spridda satsningar inom kriminalvården, idrotten, förskolan och skolan men för att på riktigt bryta kopplingen mellan män och våld och stoppa våldet krävs mer.

Regeringen har nyligen annonserat en satsning på 10 750 000 kronor på arbete med pojkar, män och maskulinitetsfrågor i arbetet med jämställdhetsintegrering i kommunerna.

Det är bra men 10 miljoner är bara en droppe i havet av vad som verkligen skulle behövas.

Vi som skriver den här artikeln anser att det nu är dags att på allvar prioritera arbetet med att förebygga mäns och killars våld.

Om regeringen verkligen menar allvar med det våldsförebyggande arbetet krävs ett strukturerat krafttag. Det krävs en nationell plan för hur våldsförebyggande projekt ska bli långsiktiga program, med nödvändiga resurser.

Arbetet måste involvera alla departement och det krävs att män med makt i ledande positioner går ut och säger stopp.

Vi måste bryta normaliseringen av våldet, utmana stereotypa könsroller och göra slut med destruktiva normer för manlighet som innebär att våld ger status och makt åt killar och män.

Våldet upphör inte förrän förövaren slutar hota och slå. Med våldsförebyggande arbete kan vi få fler att aldrig börja!

85 procent av de som anmäls för misshandel är killar och män. Åldersgruppen 16-24 år är extra våldsbrottsbelastade. Därför måste det våldsförebyggande arbetet börja mycket tidigare än vid 16 år.

Forskning från världshälsoorganisationen WHO visar att våldsutsatthet som barn är en av de starkaste riskfaktorerna för att själv bli en våldsutövare.

Av de personer som är våldsamma i vuxen ålder har en majoritet tidigt i barndomen uppvisat aggressivitet och utövat våld. Vi måste bryta våldscirkeln.

Det förebyggande arbetet behöver starta med de riktigt små barnen. Men det kräver resurser och det kräver att hela samhället är engagerat. 

Som ett steg på vägen samlar vi denna vecka en mängd aktörer under parollen En vecka fri från våld.

Länsstyrelser från hela landet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Unizon, Män för Jämställdhet och flera andra organisationer från civilsamhället engageras på workshops och seminarier för att mobilisera det våldsförebyggande arbetet i Sverige.

Som samhälle har vi inte råd att vänta längre. Om vi skulle göra en riktig kostnadsberäkning av vad mäns våld kostar skulle vi få enorma summor.

Räknar vi med förlorade liv och förlorad livskvalité blir det omätligt. Det är oförsvarligt att inte prioritera det våldsförebyggande arbetet när det finns kunskap om att det faktiskt går att kraftigt minska våldet.

Vårt arbete de senaste åren har satt våldsprevention på kartan och väckt en vilja hos många kommuner och andra aktörer i Sverige att arbeta förebyggande med killars våld. Men det räcker inte.

Vi kräver därför att:

• Regeringen gör politik av de utredningar den presenterat de senaste åren kring jämställdhet, maskulinitet och våld.

• Regeringen skyndsamt inrättar en nationell plan för hur våldsförbyggande projekt ska bli långsiktiga program med långsiktiga och stora resurser.

• Arbetet mot våld prioriteras i det brottsförebyggande arbetet.

• Ett tydligt fokus på barnperspektivet och barns rätt till ett liv fritt från våld ska genomsyra alla insatser.