”Vad händer inom SD?”
Den frågan fick jag i ett chattmeddelande i går kväll en stund efter att den första artikeln skrivits om de ärenden som partiets medlemsutskott för närvarande behandlar.
Under dagen har många hört av sig och frågat i princip samma sak. Det korta och enkla svaret är – inget nytt. Men självklart är det inte ett heltäckande svar.
Många rykten och egentolkade sanningar florerar just nu. Det talas om maktspel, om att tysta intern opposition. Om åsiktskorridorer. Och visst, på ett sätt handlar det om makt och om att ha rätt åsikter. Makt är ju en förutsättning för att kunna ändra partiets fundament.
Precis som andra partier vilar nämligen Sverigedemokraterna på ett antal politiska grunder. Och precis som andra partier bär vi ett ansvar gentemot våra väljare att vara tydliga med vilka dessa grunder är, vad de får om de lägger sin röst på SD.
Politiska partier är till sin natur byggda av åsiktskorridorer, korridorer som formas och beslutas om när partierna samlas till rikstäckande möten.
De valda partiledningarna ansvarar för att på bästa sätt föra ut och driva den politik som gemensamt beslutats om. De ansvarar också för att säkerställa att partiföreträdare delar partiets värderingar.
Inom Sverigedemokraterna tar vi detta ansvar på allvar. Den som inte delar grundläggande värderingar med partiet kan inte heller vara medlem i vårt parti.
Det handlar inte om att ha enskilda avvikande åsikter, utan om grundläggande ställningstaganden. Framkommer det att personer anslutit sig till eller samarbetar med organisationer som inte delar vår syn på parlamentarism och demokrati, kan dessa inte behålla sitt medlemskap.
Framkommer det att personer inte delar partiets syn på öppen svenskhet och en identitetsbaserad kulturnationalism kan dessa inte heller vara medlemmar.
Framkommer det att personer vill driva partiet bort från ställningstaganden i dessa grundläggande frågor, är kritiska till att partiet ska ha en nolltolerans gentemot extremism och är måna om att detta innefattar minst armlängds avstånd till radikala organisationer, då kan dessa inte vara medlemmar. Då är de inte sverigedemokrater.
Framkommer det tecken på att något av ovanstående har hänt, då är det därmed också vår plikt att utreda det vidare.
Självklart finns utrymme för diskussion, skilda åsikter och intern opinionsbildning. Det finns gott om exempel på personer som framfört synpunkter, kritiserat eller lagt fram förslag som med stor majoritet avslagits, men som samtidigt är fortsatt välkomna som medlemmar.
Men det grundläggande, såsom demokratisyn och synen på våra medmänniskor, kan inte kompromissas om. Man kan helt enkelt inte tycka vad som helst och samtidigt vara medlem i Sverigedemokraterna. Det kan man inte i något annat politiskt parti heller.
Tvärtemot vad vissa vill hävda handlar interndemokrati om att gemensamt fatta beslut och välja riktning, och att därefter följa dessa. Den som vill köra sitt eget race står fri att göra det, men inte i Sverigedemokraternas namn.