Församlingen Livets Ord har väckt känslor ända sedan starten 1983.
Den journalistiska granskningen av församlingen har under dryga trettio år inte direkt kännetecknats av en ambition att vilja förstå, granska med ett öppet sinne eller skildra allt det goda som församlingen ägnat och ägnar sig åt.
Sällan har detta blivit mer uppenbart än efter Uppdrag Gransknings reportage om Livets Ord som sändes i onsdags.
Genom bisarra intervjuermed människor som ofta inte satt sin fot i kyrkan på tjugofem år försökte man demonisera grundarna av församlingen.
Genom de ständigt återkommande gamla klippen från tidigt åttiotal och hysteriskt klippta versioner av enskilda predikningar försökte man måla ut Ulf Ekman som en rovgirig och hänsynslös kapitalist som enbart har egen vinning för ögonen och vars gärning under de trettio åren enbart handlat om att sko sig själv.
Det blir nästan rörande komiskt när musiken från Gudfadern får illustrera inslagen…
Liksom alla andra hade jag fördomar om församlingen Livets Ord. Liksom de flesta baserades dessa fördomar på ett 30-sekunders klipp på Ulf Ekman från 1983 och hysteriska löpsedlar.
När jag sedan lärde känna församlingen och människor i församlingen insåg jag snabbt att den var allting annat än det jag fördomsfullt trott om den.
Jag fann en öppen, tolerant, nyfiken och inkluderande församling som älskade att bli utmanad i både frågor om tro och moral, som ägnade sig åt ett imponerande praktiskt solidariskt arbete bland uteliggare, missbrukare i Uppsala, som reste med team till krigsområden, som skickade läkare och sjukhuspersonal till länder som drabbats av naturkatastrofer, som skänkte stora summor pengar till flyktingar, fattiga och förföljda människor över hela världen.
UG har, för att lyckas klamra sig fast vid sitt ”case” helt sonika vägrat upplysa tittarna om flera saker som kunnat förklara en hel del sammanhang.
Bland annat klippte man helt enkelt bort all kritik som nuvarande pastor Joakim Lundqvist (som för övrigt omöjligen kan stå till svars för vad som hände för tjugofem år sedan eftersom han enbart varit pastor i församlingen sedan 2013) hade mot programmet.
UG fick också redovisade kvitton rörande de pengar som en norsk pastor i programmet hävdade att Ekman fick direkt i handen.
Kvittot bevisar att pengarna gick in i församlingen, och INTE i Ekmans egen ficka. Men det togs aldrig upp.
Pastorn i Ukraina säger att inga pengar gått från Livets Ord till deras församling där. Livets Ord hävdar att betydande summor visst gått dit men detta redovisas inte heller i programmet.
Den kanadensiske pastorn hävdar att Ekman fick pengar kontakt i handen i samband med en predikan. Även om så var fallet har de pengarna redovisats vid hemkomst i Sverige.
Alla pengar, reskassa och arvoden har det skrivits kvitton på hos ekonomiavdelningen. Ekman har, enligt egen uppgift, inte för egen del behållit en enda krona för egen del.
Det påstods också i programmet att ”familjen Ekman” haft majoritet i styrelsen. Det är helt enkelt inte sant.
Det sades också att pengar från kollekt gått till Ekman själv men inga kollekter (med undantag för Ekmans 50-års dag) har gjorts för honom personligen.
Swimmingpoolen det talades om har församlingen inte heller betalat, den har Ekman betalat för själv.
När det gäller den centrala delen med pensionerna skrevs det mycket om detta, framförallt i kristen media, redan för ett år sedan och både makarna Ekman och nuvarande styrelse formulerade sig då självkritiskt rörande detta.
Uppdrag granskning borde faktiskt ta sin makt på större allvar och inte bete sig som elitsoldater i subjektivt tyckande.
Människor som jag törs hävda är genuint goda och vill göra det rätta utmålas ut som demoner och kan få sina liv förstörda på grund av personliga oförrätter och medias agendor.