Foto: Leif R Jansson / TT
Debattinlägg

”Omfamna ensamheten och tomheten”

Kärlek ·

”Att många ser det som något modigt idag att våga visa sig 'svag' och berätta att man inte mår bra visar tyvärr på vart vi står i dagens samhälle”, skriver Mårten Andersson.

I söndags vaknade jag och kände mig helt tom. Varför kunde jag inte sätta ord på just då utan försökte istället att sätta på glad musik och äta en bra frukost för att mota bort den där jobbiga känslan, men det gick inte.

Tomheten stannade kvar.

Som en skugga som vägrade lämna mig.

Min favoritmusik spelade ur högtalarna men det kändes ändå som att det var helt tyst.

Tomt.

Ensamt.

Känslan var väldigt påtaglig och jobbig. Inte bara inom mig utan i hela min lägenhet, så jag bestämde mig för att sticka ut och springa eftersom träning ju bevisat är det bästa botemedlet om man är deppig.

Utanför sken solen, runt mig skrattande par som gick hand i hand, fina lyckliga familjer med barnvagnar och hundar på lekhumör. Och så jag.

Jag stod där och kände mig så fruktansvärt ensam. Jag kände mig gråtfärdig och behövde få ”skriva av mig” känslan direkt där och då. Det var inte planerat utan ett infall.

Jag försökte sätta ord på det jag kände – ensamheten, sorgen över att inte känna sig vald, längtan efter den STORA kärleken och den där tomheten.

Jag skrev en kort text som jag la ut i mina sociala medier och sedan stack jag ut och sprang.

När jag kom hem en timme senare hade tusentals människor kommenterat, delat inlägget och tagit sig tiden att skriva privata mail till mig.

Även om jag såklart är medveten om att tomhet och ensamhet är något vi alla känner till och från – oavsett om vi är i en relation eller inte – så var gensvaret förbluffande.

Jag blev både rörd och berörd av alla peppande och kärleksfulla ord men mer än något annat så känns det som att texten förenade de människor som läste den.

Att orden fångade känslor som så många fler än jag känner – men inte vågar prata om.

Väldigt många tackade mig just för modet att våga berätta. Jag kan förstå vad de menar men jag tycker inte att det var speciellt modigt.

Ärligt, visst.

Men modigt? Nej.

Att många ser det som något modigt idag att våga visa sig ”svag” och berätta att man inte mår bra visar tyvärr på vart vi står i dagens samhälle.

Jag tycker att det är alldeles för många idag som vill hålla en ”perfekt” fasad uppe.

Vänner som alltid svarar ”det är fantastiskt” när man frågar hur de mår. Bekanta som ska övertrumfa varann på Facebook och i andra sociala medier om hur förträffliga liv de lever.

Men det är ju självklart bara EN del av verkligheten. Det är inte sanningen.

Ser vi inte alla igenom det där? Och i så fall – vem är det vi försöker gömma oss för? Varför är det så svårt att vara ärlig?

Att hålla upp en falsk fasad utåt är att göra sig själv en björntjänst.

Jag tror att just sociala medier är en av de stora anledningarna till att vi känner den där tomheten mer än någonsin.

Tomheten har såklart alltid funnits där men vi delar ju ALLT numera så det blir ingenting kvar till oss själva. Vi blir som tomma böcker vars bokstäver flyger all världens väg.

Den där tomheten måste därför fyllas eftersom vi gör oss beroende av ANDRA människor för att må bra. Känna oss hela.

Men då blir vi också väldigt sårbara. Någon annan håller i vår taktpinne och det säger sig självt att det inte är bra, för ingen annan kan göra oss hela. Det jobbet måste vi göra själva.

Som med allt annat man vill bli bra på i livet så kräver det träning. Hur jobbigt det än är så är jag övertygad om att den träningen börjar med att sluta fly.

Våga stanna i den jobbiga känslan och fly inte in i mobilen, Facebook, titta på TV, smsa massa vänner, spela tv-spel och så vidare bara för att slippa känna.

De flesta av oss har nog också någon vi känner som bara hoppar från förhållande till förhållande. LIVRÄDDA för att vara ensamma.

Tror ni att de personerna är genuint lyckliga? Att inte känna är att skjuta på problemen och ”you can run….but you can´t hide”.

När ensamheten och tomheten dyker upp och känns i varenda cell – omfamna den. Se den som en lärare. Vad kan den lära dig?

Den vackra i att kunna må bra i sin ensamhet är ju att den som klarar av att vara ensam är inte beroende av någon eller något annat för att må bra.

Andra människor blir som en fin bonus. Man delar gärna livet med dem, men man är samtidigt fri i att bara vara med att vara själv.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.