• Viktigt meddelande:

    Det brinner i Husumfabriken i Örnsköldsviks kommun. Räddningsledaren uppmanar alla i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. Läs mer

Syrien. Läkare protesterar mot gasattacken i den syriska staden Khan Sheikhun. Damaskus, 6 april 2017. Foto: Sameer AL-Doumy
Debattinlägg

”Akta er för propagandakriget, journalister”

Publicerad
OPINION ·

”Bakom denna desinformation om Syrienkonflikten som ständigt riktas mot västjournalister står den Putintrogna nyhetsbyrån Russia Today som får god hjälp av västvärldens extremhöger och ett antal övervintrade gammelkommunister att sprida budskapet”, skriver Martin Klepke.

Om debattören

Martin Klepke
Politisk redaktör, tidningen Arbetet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Så snart bomberna med gas släpptes över syriska Idlib visste västvärldens journalister vad som väntade.

Det skulle komma en storm av bortförklaringar och misstänkliggöranden i det propagandakrig som ständigt pågår, med innebörden att Syriens diktator al-Assad inte hade något med attacken att göra, eller att hela anfallet var fejkat och att al-Assad inte alls hade använt någon gas.

I stället skulle andra pekas ut som de skyldiga, USA eller mer specifikt på CIA, eller islamister eller andra stridande rebeller.

Bakom denna desinformation om Syrienkonflikten som ständigt riktas mot västjournalister står den Putintrogna nyhetsbyrån Russia Today som får god hjälp av västvärldens extremhöger och ett antal övervintrade gammelkommunister att sprida budskapet.

Och denna propaganda startade mycket riktigt även denna gång.

De döende barnens kalsonger var för vita och rena när de låg i ruinerna och kippade efter andan, var en av de första uppgifterna som spreds, även på svenska Facebook- och mediasidor.

Allt påstods därför vara arrangerat. Kalsongerna borde ha varit smutsigare. Strax ställdes också frågan varför räddningspersonalen hade så bristfälliga skyddskläder. Hade det varit riktig gas skulle de skadas själva.

Att nyhetskanalen Aljazeera rapporterade om ett dussintal gasskadade räddningsarbetare i humanitära organisationer, varav flera allvarligt, kunde man strunta i. Det är ändå så få i väst som följer Aljazeeras sändningar.

Men i detta kraftiga desinformationsflöde gör det plötsligt väldigt ont när Sveriges Radios vanligtvis sansade reporter Cecilia Uddén från Kairo i Egypten lägger ut en krönika där hon undrar varför de döende barnen har så rena kalsonger.

Och hon undrar varför ett annat barn har så mycket blod i pannan.

Någon borde väl ha torkat bort det om det var på ”riktigt”. Man häpnar. Cecilia Uddén har i en kommentar förklarat sin text med att hon ville visa hur tvivlet kunde börja gro.

Inte att hon nödvändigtvis tror på de uppgifter som de Putin- och Assadtrogna sprider. Men fakta är: människor dödades med gas. Attacken kom från luften.

Det gör i praktiken bara en förövare möjlig: Syriens diktator al-Assad som är den ende som har stridsflyg i området. En journalists roll är inte att sprida propaganda utan att ta reda på fakta.

Varför Cecilia Uddén väljer att plötsligt kliva ur sin journalistroll och gå al-Assads och Putins ärenden är oklart. Kanske är hennes tveksamma krönika ett bevis på att den massiva desinformation som sprids faktiskt har givit resultat. Och det är mycket olyckligt.

De giftmördade barnen får inte bara sin död förminskad för att deras föräldrar, enligt Putins, extremhögerns och gammelkommunisters desinformation, har satt på dem för rena kalsonger.

Det försvårar också möjligheterna att världsopinionen ska få en större insikt om al-Assads Putinstödda förbrytelser och propagandan tar därmed udden av kraven på att al-Assad måste bort för att skapa fred i Syrien.

Och det är naturligtvis just det som är desinformationens hela syfte.

Därför är det viktigt att svenska journalister agerar som journalister och inte låter sig styras av diktatorers propaganda.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.