Det lär finnas en undersökning där svensken listar sina största rädslor – på första plats kommer att tala inför publik. Att förstå och själv kunna använda sig av god retorik för att upplysa och övertyga är en tillgång i varje demokratiskt samhälle. Men tyvärr försummas retoriken i av det svenska utbildningsväsendet. Det är dags att införa ämnet retorik i den svenska lärarutbildningen, skriver Hans Wallmark (M).
”Det är bara retorik!” Så kan ibland höras i den politiska debatten. Meningen uppfattas som direkt nedsättande. Prat utan innehåll. Ska man vara ärlig händer det väl stundom i Sveriges riksdag.
Men det är direkt fel att beteckna sådant osammanhängande och innehållslöst tal som ”retorik”. Det är långt från logos, patos och ethos! Alla tänker inte heller på dess koppling till den klassiska bildningen symboliserad av Aten och sedan rättsstat och demokrati i Rom.
Tvärtom har många av de skickligaste statsledarna just varit goda retoriker. Winston Churchill hjälpte till att föra fram sin nation till nya uppoffringar, men också segrar med hjälp av just sin talekonst. John F Kennedy och Margaret Thatcher kunde göra sig till symboler för sin tid; 1960- respektive 1980-talet. Och de skickligaste folkförförarna som satt länder och kontinenter i brand har många gånger varit duktiga demagoger.
I Sverige delas sedan något år tillbaka ut Stora Retorikpriset. Det är bra genom att fånga intresse och uppmärksamhet. I dagarna är det Jessika Gedin, känd från Sveriges Televesions program Babel, som tilldelats utmärkelsen.
Att förstå och känna igen god retorik är en tillgång. Än mer att själv kunna använda sig av den för att upplysa, påverka och övertyga. Men också att vara tillräckligt insatt för att kunna se igenom vackra formuleringsflätor och finna de verkliga budskapen och argumenten som bär.
I samband med allmänna motionstiden lämnade jag förra året in ett förslag i riksdagen om behovet av mer retorik i skolan. Skolan innebär både möjligheter som nya utmaningar för eleven. Krävande inlärningsmoment, nya sociala situationer och tuffa prövningar utvecklar den enskilda. För vissa är dessa prövningar så krävande att de väljer att stanna hemma. Att tala inför klassen är enligt många det värsta som finns.
Eleverna ska ofta hålla i presentationer, men får begränsad möjlighet att träna på det. Enligt en undersökning som Utbildningsradion gjort har var femte elev skolkat för att slippa hålla en redovisning inför klassen. Ytterligare en femtedel har på allvar funderat på att skolka, enbart för att slippa stå inför sina klasskamrater och prata.
Det lär även finnas en undersökning där svensken fick lista sina största rädslor. På första plats kom att tala inför publik, på andra plats kom döden. Längre ner på listan kom rädslan för att bli allvarligt sjuk.
Rädslan är befogad, talaren ställs ensam inför en stor grupp och man känner sig lätt avklädd och granskad. Ska eleverna slippa rädas publika framträdanden måste de ges möjligheten att träna på retorik. Genom att ha retorik som ett levande inslag i skolan får eleverna en naturlig relation till att stå inför klassen och tala. Men också förstå ordens valörer och vikten av ett levande och varierat språk.
Det gäller att börja i rätt ände. Med retorisk kunskap kan eleven slappna av och så småningom fokusera mer på innehållet. Detta skulle gynna eleven och klasskamraterna. Ser man på lärarutbildningen visar det sig snabbt att väldigt få lärare utbildas i retorik. Även här börjar man i fel ände, där retoriken hamnar sist.
Genom att introducera lärare och elever till retoriken i ett tidigt stadium kan fler bli bra talare och lyssnare. Med tanke på att närmre 400 000 grundskoleelever årligen skolkar eller funderar på att skolka finns det skäl att fundera huruvida osäkerhet kring retorik kan vara en del av problemet.
För att uttrycka det enkelt: Retorik är inte så ”bara”.