Redan idag använder Migrationsverket medicinska metoder för att fastställa ålder för asylsökande barn. Ur ett medicinskt, etiskt perspektiv är metoderna kontroversiella och kritiserade eftersom de har en väldigt bred felmarginal. Resultaten omfattar en spännvidd på fyra till sex år. Dessa ganska svårtolkade medicinska underlagen bedöms enligt dagens regelverk av en handläggare på Migrationsverket. Beslutet som fattas kan inte överklagas. Det innebär att ett barn kan förlora sina barnrättigheter utan möjlighet till överklagan eller second opinion. Det ska inte vara enkelt att frånta ett barn dess rättigheter, skriver Christina Höj Larsen (V).

Centerpartisten och riksdagsledamoten Staffan Danielsson skriver på DN Debatt i dag den 26 april om åldersbedömning av ensamkommande barn. Han tycker att det kommer hit för många, det går inte att tolka det annorlunda. Centerpartiets ledning har tagit avstånd från utspelet, och Vänsterpartiet beklagar att Danielsson väljer att bidra till ett misstänkliggörande av asylsökande i den offentliga debatten. Det är viktigt att förstå att problemet med dagens flyktingmottagande inte är att unga män ”behandlas som barn”, som Danielsson skriver. Problemet är att samtliga landets kommuner inte tar emot ensamkommande barn och att Migrationsverket i dagsläget använder tveksamma medicinska metoder med stora osäkerhetsmarginaler på ett sätt som riskerar frånta barn deras grundläggande rättigheter.

Låt oss kort gå in på Danielssons ”faktauppgifter” som utgör stommen i hans resonemang. Han skriver att ”totalt i världen sökte mer än 15 500 ensamkommande barn asyl 2010”. Det är opportunistiskt och leder tankegångarna medvetet fel. Faktum är att ingen vet hur många ensamkommande barn som sökte skydd i världen 2010. Eurostat anger att 12 245 barn registrerades som ensamkommande asylsökande i Europa 2009. För närvarande är det Pakistan, Iran och Syrien som tar emot flest flyktingar. Det säger sig självt att det i dessa länder och övriga världen finns tusentals ensamkommande barn som söker skydd. Med Danielssons siffra verkar Sverige ta emot en mycket större andel av världens ensamkommande än vi i realiteten gör. Det kan vara bra att hålla det i minnet.

Nu till frågan om åldersbestämning. Människor utvecklas fysiskt och mognadsmässigt i mycket olika takt. Det är därför mycket svårt att avgöra en människas ålder. Många av oss minns nog Systembolagets kampanj för att få alla att visa legitimation: radar man upp en rad porträtt på personer i olika åldrar är det ibland mycket svårt att avgöra vem som är 16 och vem som är 21.

Redan idag använder Migrationsverket medicinska metoder för att fastställa ålder för asylsökande barn. Ur ett medicinskt, etiskt perspektiv är metoderna kontroversiella och kritiserade eftersom de har en väldigt bred felmarginal. Resultaten omfattar en spännvidd på fyra till sex år. En person kan alltså enligt den medicinska testen bedömas befinna sig någonstans i intervallet 16 till 20 år.

Dessa ganska svårtolkade medicinska underlagen bedöms enligt dagens regelverk av en handläggare på Migrationsverket. Beslutet som fattas kan inte överklagas. Det innebär att ett barn kan förlora sina barnrättigheter utan möjlighet till överklagan eller second opinion. Det är mycket allvarligt. Där Danielsson oroar sig för att vuxna fuskar sig till en barnidentitet ser vi i Vänsterpartiet reella exempel på att barn fråntas sina barnrättigheter baserat på en orimlig tolkning av kontroversiella medicinska resultat.

Staffan Danielsson verkar vända sig mot en situation där Sverige ”hellre bör fria än fälla” när det gäller den asylsökandes ålder. Därmed vänder Danielsson sig även mot FN:s flyktingorgan UNHCR rekommendationer kring åldersbestämning av ensamkommande barn (Statement of good practice, Seperated children in Europe programme 2009). I programmet framgår tydligt att åldersbestämning endast bör användas i undantagsfall och att individen som bedöms alltid ska vägas till den sökandes fördel.

Vänsterpartiet anser att UNHCRs rekommendationer bör följas och att medicinska metoder för åldersbestämning endast i undantagsfall kan användas som supplement till övriga bedömningsgrunder. Eftersom spännvidden på resultatet är så brett måste det alltid tolkas till den sökandes fördel. Dessutom bör det självklart finnas möjlighet att överklaga beslutet. Vi tycker inte det ska vara enkelt att frånta ett barn dess rättigheter.

Centerns Staffan Danielsson verkar vara av en annan uppfattning.