Alla är överens om att världssamfundet måste agera mot kriget i Syrien – däremot är det inte självklart att en USA-ledd attack är det enda alternativet. Men läser man de svenska mediernas rapportering om kriget får man definitivt det intrycket. Samtidigt missgynnas de fredsfokuserade aktiviteterna inom landet av medierapporteringen, som hittills varit både hetsig och hånfullt endimensionell, skriver Johan Frick (SSK), skribent på den mediekritiska sajten Mediebruset.se.
På gatorna i Syrien demonstrerar civilbefolkningen mot regimen, extremister och andra aktörer som försöker underminera kampen för frihet. Det uppger den oberoende arabiska nättidningen Jadaliyya på sin hemsida.
Som vanligt när krig härjar överskuggas de fredliga protesterna av våldets triumferande i tidningarna.
Den typ av journalistik som omgärdar kriget i Syrien är en journalistik vars främsta kännetecken är medryckande rapporter om lidande och ansträngningar bland den “goda” sidans fältdugliga män, lösa spekulationer om vem som ska anfalla vem och när, förenklade verklighetsbilder samt undanhållande av information. Alla de här egenskaperna kan man utan tvekan tillskriva den svenska Syrien-rapporteringen.
En genomgång av den senaste veckans artiklar i de stora medierna visar att en övervägande majoritet av artiklarna är fokuserade på att spekulera i USA:s planer på ett militärt ingripande. Att medierna skriver om riskerna med ett amerikanskt militärt ingripande i Syrien är inget märkligt i sig, men när mediebilden inte kompletteras med skildringar av de folkliga initiativen till politiska lösningar finns det all anledning att kritisera medierna för att inte ge hela bilden.
Till exempel har en FN-rapport från maj, ledd av Carla Del Ponte, kraftigt tonats ned i medierna. Den visar att rebellerna, inte regimen, kan knytas till användning av giftgasen sarin.
Men det behöver inte vara så här. Förutom krigsjournalistik kan medierna även begagna sig av så kallad ”fredsjournalistik”. Begreppet innebär att skildra kriget i all sin komplexitet och att visa att krig alltid orsakar mänskligt lidande. Men framför allt handlar det om att lyfta fram fler lösningar på kriget än den strikt militära. Fallet Syrien är, tvärtemot vad mediebilden gör gällande, ett exempel på där fler lösningar än en finns. Alla är till exempel inte överens om att en USA-ledd attack mot Syrien, oavsett omfattning och syfte, är den enda vägen.
I en tid när den offentliga debatten borde handla om hur världssamfundet bäst kan skydda civila från fortsatta attacker står i stället USA i mediernas blickfång – och den avgörande frågan tycks vara huruvida ett eventuellt anfall på Syrien kommer att ske med eller utan ett FN-mandat.
Så länge medierna rapporterar om kriget med samma slags retorik som de inblandade parterna använder kan medierna omöjligt vara ett forum för nyanserande synsätt på kriget, vilket är nödvändigt för att möjliggöra fredliga och långsiktiga konfliktlösningar.
Naturligtvis spelar det stor roll vad medierna rapporterar om och hur de gör det. Då som nu avgörs krig i medierna – i slaget om folkopinionen. Men till syvende och sist är de som dör i kriget i Syrien oskyldiga civila. Kriget pågår mitt i deras vardagsliv, och i medieskuggan pågår ständigt ett arbete för att mildra krigets konsekvenser och skapa förutsättningar för fred och rättvisa.
Om detta borde medierna berätta mer.