Debattinlägg

Min bild av Sverige har raserats

MEDBORGARSKAP ·

Hanna Gadban om Alumnpriset, medborgarskap och samhällsdebatten:

Min bild av ett sekulärt Sverige där varken religion eller kultur begränsar individens fria val har raserats. Invandrare bör behandlas som individer, med alla möjliga ideologier, och ska inte begränsas av vare sig vänsterdominans eller Sverigedemokraternas nationalism. Det som mina kritiker inte vill förstå är att jag inte har krävt en etnisk särlagstiftning, utan en reglering av medborgarskap där den som blir medborgare ska uppfylla ett visst krav på medvetenhet om det nya landets lagar, skriver Hanna Gadban.

Nyligen tilldelades jag Alumnpriset av Södertörns högskola, något som jag är stolt över. Men så fort nyheten offentliggjorts inleddes en organiserad kampanj mot utnämningen. Feminister, skattefinansierade islamiska samt antirasistiska vänsterorganisationer startade en namninsamling mot högskolans beslut, där hundratals personer skrev under. Framträdande personer i dessa organisationer skickade mejl till Södertörns högskola för att försöka få högskolan att ändra sitt beslut. Beslutet kritiserades även på Aftonbladets kultursida.

Men vad är mitt brott egentligen? Och hur kommer det sig att en invandrarkvinna med muslimsk bakgrund legitimt ges en stämpel som rasist och islamofob i det sekulära, demokratiska Sverige? Vem och vilka sätter dessa grova etiketter på människor och vilka privilegier har de egentligen?

I Johan Lundbergs bok Ljusets fiender känner jag igen namn på personer som aktivt deltog i hetskampanjen, de säger sig vara antirasister och bekämpar islamofobi. Samma fina slagord som vänster-anti-rasister använder sig av där de i sitt ivriga sökande efter ”den strukturella rasismen” själva agerar rasistiskt, och därmed legitimerar en urholkning av rasismen i Sverige på grund av sitt generaliseringsdilemma.

Det som förenar dessa organisationer är att de begår samma analytiska fel, då de förknippar alla åsikter som inte är lika deras med rasism och islamofobi. De utgår från ett extremt tankesätt där de sätter individer i kollektiva fack baserade på etniska och religiösa grupptillhörigheter och sedan förväntar sig att dessa individer ska följa en redan bestämd mall. Dessvärre inser de inte att de gör Sverigedemokraterna en rejäl tjänst genom sina relativistiska analyser och sitt subversiva handlande.

Jag känner en smula ilska över denna nedslående utveckling i samhällsdebatten och
en djup besvikelse över hur min bild av Sverige, landet som jag drömde om innan jag kom hit, har raserats. En bild av ett sekulärt Sverige där svaga, maktlösa och förtryckta hittar ett utrymme och där varken religion eller kultur begränsar ens fria val. Jag möts av ett Sverige där kriminellas rättigheter värderas högt och där hedersförtryckta lämnas åt sitt öde. Och jag känner en djup ilska över Sveriges passiva hållning där kvinnoförtryck normaliseras och den islamofobiska stämpeln jagar bort sekulära muslimer.

Vi är i yttersta behov av en ny politisk tankegång, en balanserad socialpolitik där vi, med utgångspunkt från vår mångkulturella kontext, kan analysera och åtgärda integrationsproblem. Vi måste inse att all samhällsutveckling har en dynamisk, föränderlig och flytande mekanism, samt att ideologisk dominans motsäger den princip som demokrati vilar på. Vi måste bryta ner den mur som gör religionskritiker till islamofober och samhällskritiker till rasister, och kunna skilja mellan den destruktiva kritiken som kommer från extremister och den konstruktiva kritik som kommer inifrån kontexten.

Invandrare och muslimer ska behandlas som individer vilkas tankesätt inrymmer alla möjliga ideologier och inte begränsas av vare sig vänsterdominans eller Sverigedemokraternas nationalism. En gräns måste dras mellan vad som anses vara rasistiskt och vad som anses vara politisk socialanalys, annars går vår demokrati i kvav.

Det som mina kritiker inte vill förstå är att jag inte har krävt en etnisk särlagstiftning, utan en reglering av medborgarskap där den som beviljas detta ska uppfylla ett visst krav på medvetenhet baserad på respekt för det nya landets lagar och regler. Detta är centralt i ett modernt civilsamhälle som bygger på ett interkulturellt förhållningssätt. Hedersförövarna är inte en ”etnicitet” – de tillhör olika kulturer och olika religioner.

Fråntagande av medborgarskap är däremot problematiskt av juridiska och rättsliga skäl och därför anser jag att fokus i stället bör läggas vid hårdare krav vid tillägnande av medborgarskap. Det är dags att våra politiker, justitieministern och jämställdhetsministern sätter fokus på ämnet och placerar hedersvåldet och kraven på en hederslag på sin dagordning.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.