Inför och under sommarens ledighet är budskapet i media att vi bör ägna oss åt mindfulness för att bryta vardagens stress och varva ner.

Hos Sporthälsa är det en del av hur man ”tacklar semesterstressen”, Handelshögskolan i Stockholm lanserar en podd i ämnet och Sveriges Radio ger lyssnarna mindfulnesstips.

Denna urgamla buddhistiska meditationsteknik, omstöpt i ny förpackning och benämnd mindfulness, har svept in som en storm över västvärlden under det senaste årtiondet som ett svar på den stress som blivit allas vår vardag.

Eftersom många jagas av känslor av otillräcklighet och grubbel kring det som redan har hänt, varvat med oro för morgondagen, är det naturligt att mindfulness syfte att föra oss tillbaka till nuet känns lockande.

Mindfulness är dock ingen quick fix och syftar i grunden till en högre grad av medvetande och upplysning – tillstånd som för en buddhist eller hindu fordrar ett liv av träning med respekt för de olika medvetandestadier och processer som en sådan resa innebär.

Problemet är att metoden används på ett onyanserat sätt av utövare som saknar utbildning och förståelse för att människor i vissa situationer och i vissa tillstånd faktiskt inte bör utsättas för en högre grad av medvetenhet om sin situation, och därmed om sitt lidande, utan precis det motsatta.

Tyvärr finns det ingen universal medicin mot alla åkommor!

I mitt eget arbete som psykolog har jag ibland fått se de negativa effekterna hos dem jag mött på min mottagning. Människor i akut sorg eller i utmattningstillstånd som ännu inte varit redo att konfronteras med alla dimensioner av det som inträffat.

Därför tycker jag det är viktigt att nyansera råden kring meditation och mindfulness som ett lättsinnigt, om än välvilligt recept för alla.

På en nyzeeländsk nyhetssajt kan vi läsa en nyanserad artikel med titeln ”The Hidden dangers of meditation and mindfulness ”som bland annat lyfter fram att cirka sju procent av alla som deltar i meditationsretreater utvecklar allvarliga bieffekter som panikkänslor och depression.

Forskning kring mindfulness och dess effekter på den psykiska hälsan visar på just den generella effekten av mindfulness vad gäller stressreducering hos stora grupper och för många tillstånd.

Samtidigt upplever många kliniskt verksamma läkare och psykologer som jag själv, även de negativa bieffekterna. Se till exempel artikeln ”mindfulness therapy comes at a high price for some” .

Just nu pågår därför mycket forskning, bland annat på Karolinska Institutet i Stockholm som syftar till att lyfta fram en mer nyanserad bild av mindfulness och dess effekter.

Vi som är kliniskt verksamma och kompetenta att bedöma människors olika tillstånd av mående vet att människor i vissa sammanhang och i vissa psykiska tillstånd faktiskt bör undvika mindfulness.

Detta eftersom det ibland är just förmågan att fly från nuet som gör att en lidande människa överlever.

Det är dags att dessa forskningsrön kommer till allmänhetens kännedom och bidrar till en nyansering!

Vi glömmer lätt att våra psykiska försvar som hjälper oss att hantera känslor av ångest och meningslöshet, trauman och livskriser när det är som värst, är ett skydd som vi fått av naturen.

Ibland kan det paradoxalt nog vara nödvändigt att under en period överkonsumera exempelvis sport, arbete, eller shopping, för att överleva förtvivlan och ångest.

Det kan handla om en förlust av en närstående, separationer, sjukdom, ekonomiska problem eller inre konflikter som just där och då känns övermäktiga. 

Sömntabletter och antidepressiva kan ibland vara bättre än att meditera. Att i dessa lägen introducera mindfulness bygger på en bristfällig kunskap om vad det faktiskt betyder att vara människa i ett djupare perspektiv.

Har du nyligen råkat ut för en påfrestande händelse som till exempel en förlust, eller en annan akut livskris, kanske det bästa du kan göra i sommar är att flyta lite på ytan utan djupare reflektion eller medveten närvaro med dig själv.

Mindfulness är faktiskt inte vägen för alla!