UFC-galan i helgen. Foto: JESSICA GOW / TT
Debattinlägg

”MMA-kritiken beror på moralpanik”

MMA ·

”Vad är det då som får kritikerna att ta strid mot just MMA? Svaret är moral. Inget annat. Den okunniga och motvilliga vägrar att se idrotten, se det komplexa spelet, taktiken och strategierna”, skriver Johan Halldin.

Om debattören

Johan Halldin
Ordförande Svenska MMA-Förbundet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Man behöver inte vara hjärnforskare för att veta att skallskador är dåligt – att man ska akta huvudet.

Efter UFC-galan på Tele2-arenan i helgen har media översvämmats: ”MMA ger hjärnskador!” ”Vi måste rädda barnen!”. Bland annat skrev hjärnforskaren Martin Ingvar på SVT Opinion igår.

Det är dags att tala klarspråk: Det är inte riskerna för hjärnskador som är orsaken till paniken.

Vore målet att minska risk för hjärnskador skulle kritiken riktas mot sådant som till exempel fälttävlan eller konståkning. Med krav på förbud mot att låta tusentals unga träna piruetter och hopp på is – utan hjälm.

Motocross, amerikansk fotboll, backhoppning, bandy, rodel... Listan över idrotter som utsätter sina utövare för riktigt stora risker kan göras lång.

Vad är det då som får kritikerna att ta strid mot just MMA?

Svaret är moral. Inget annat.

Barnens beskyddare och de sunda kropparnas försvarare anser det förkastligt med slag och spark, att en person fysiskt betvingar en annan, att måtta slag mot någon som ligger.

Moralen säger dem att det är ett vulgärt och tarvligt slagsmål. Den okunniga och motvilliga vägrar att se idrotten, se det komplexa spelet, taktiken och strategierna.

Eftersom kritikerna drivs av moralisk övertygelse räcker det inte heller med att låta bli att titta på sporten – som skulle kunna vara fallet om det gällde till exempel Formel 1. Den måste förbjudas.

Men att ropa på ett samhälleligt förbud mot en växande idrott – snart en olympisk gren – är inte helt enkelt, därför tar man till barnen.

Det påstås vara barnen, de oskyldiga, som ska skyddas från det onda våldet.

Det är Siewert Öholmsk moralpanik av samma slag som den på 80-talet mot hårdrock, eller den mot videovåld. Vi måste skydda barnen!

De allra flesta idrotter utövas av en stor del motionärer, en liten del amatörtävlande och ett marginellt antal elitutövare. Det som är lämpligt för ett fåtal elitutövare är aldrig rimligt för den stora massan av motionärer.

Det som Pernilla Wiberg gjort i en störtloppsbacke är det få motionärer som skulle klara med livet i behåll!

Tvärtemot vad som påstås hör inte MMA till de mer riskfyllda eller skadedrabbade idrotterna om man jämför för respektive grupp motionärer, amatörer och elitidrottsmän.

Över hela landet arrangeras amatörtävlingar, klubbtävlingar och liknande event. Dessa är representativa för idrotten.

En handfull svenskar har fortsatt till elitnivå och inbjudits till att delta i någon av de kommersiella ligorna.

De säkerhetsåtgärder som arrangörerna avkrävs till skydd för utövarna är omfattande och genomgripande.

Vi skulle kunna jämföra skadestatistik, tala om kausalitet, jämföra risk- och skadetyper. Vi skulle kunna föra sakliga och vetenskapligt hederliga samtal i syfte att ytterligare minimera riskerna för alla idrotter – och för barnen!

Men det är omöjligt så länge det egentliga motståndet mot vår idrott egentligen är moraliskt.

Alexander Gustafsson förlorade matchen i Tele2-arenan.

Som den elitidrottsman han är, en av Sveriges främsta, lär han använda förlusten som träningsbränsle inför nästa match, väl medveten om riskerna.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.