Regeringens senfärdighet och uppvisade svårigheter att hantera flyktingkrisen är oroande. Före nyår sonderade regeringen efter stöd för att ges möjligheten att stänga Öresundsbron för att hindra flyktingar från att ta sig till Sverige.
Det var en panikåtgärd av en hårt trängd ministär utan förslag på realistiska och långsiktiga lösningar. Bron stängdes dessbättre inte, men istället infördes dubbla ID-kontroller av alla som reser med tåg från Köpenhamn.
Effekterna av det här riskerar att leda till kostsamma förseningar för både person- och godstrafik.
Att något behövde göras för att få kontroll över våra gränser är uppenbart, men som det nu sker är det på lång sikt förödande för det samarbete som så framgångsrikt byggts upp i Öresundsregionen.
Vi har under en lång tid skapat och vårdat ett ömsesidigt förtroende och samarbete som nu riskerar att raseras.
Vid ett flertal tillfällen har vi i riksdagen ställt frågor till ministern för Nordiskt samarbete Kristina Persson (S) om hur hon anser att ID-kontrollerna påverkar samarbetet med Danmark.
Hon har dock konsekvent vägrat att svara utan istället lämnat över till andra statsråd att kommentera.
Det är anmärkningsvärt, men kanske inte särskilt förvånande, att den ministern som har samarbete med de andra nordiska länderna som sitt ansvarsområde, inte kan eller vill svara.
Bristen på samarbetsvilja hos den svenska regeringen har gett de svensk-danska relationerna en törn.
Danmarks statsminister kallade beslutet för olyckligt och sade även att det riskerar att splittra Köpenhamn och Malmö, två städer som länge marknadsförts som en sammanhängande region.
Både Sverige och Danmark har genom åren spenderat miljarder på att binda samman infrastrukturen i Öresundsregionen. Och det har gett positivt resultat.
De båda sidorna om Öresund utgör i dag en arbetsmarknadsregion, och tusentals personer pendlar dagligen över Öresundsbron för att arbeta.
Närheten till Kastrup underlättar resande för privatpersoner och företag i Skåne. Men Öresundsintegrationen handlar om så mycket mer.
Arbetspendling sker åt båda håll.
På båda sidor sundet har det under en lång tid pågått arbete för att riva de hinder som finns kvar när det gäller arbetsmarknadsfrågor och regler runt socialförsäkringar och arbetslöshetsersättning.
Vi skåningar har idag på många sätt en större närhet till Köpenhamn än till Stockholm, både geografiskt och känslomässigt.
Kontrollerna medför betydande kostnader.
Utöver den miljon om dagen som DSB beräknas få lägga ut, och de 15 miljoner kronor i månaden som Skånetrafiken räknar med att förlora, handlar det om en betydande samhällsekonomisk förlust.
Om ID-kontrollerna drar ut på tiden blir det mindre attraktivt för företag att investera i Öresundsregionen. Det företagsklimat som vi gemensamt har byggt upp riskerar att försämras påtagligt.
Det är tydligt att regeringen inte kan hantera situationen. Tydligt handhavandefel har uppvisats.
Istället för att samarbeta med Danmarks regering och verka för att få fram en långsiktig lösning valde man att på det kantiga sätt som nu skett införa det regelverk som gällt sedan 4 januari.
Regeringen har därmed sett till att förtroendet för Sverige har naggats i kanten. Vilka effekter det får på vårt framtida utbyte i Öresundsregionen återstår att se.
Vi avvaktar även fortsättningsvis att ansvarigt svenskt statsråd för nordiskt samarbete ger sin syn på saken.