Sverige ska föra en utvecklingspolitik som bidrar till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar demokratisk utveckling. Men för moderaterna har den internationella solidariteten en gräns, och biståndsminister Gunilla Carlsson har förändrat och försämrat det svenska utvecklingssamarbetet, skriver Kenneth G Forslund, Biståndspolitisk talesperson (S).
Vi socialdemokrater har under våren drivit ett öppet arbete för att utveckla vår politik för global utveckling med fokus på det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet. Vi presenterar idag resultaten i vår rapport ”Agenda för global utveckling”
Sverige ska föra en utvecklingspolitik som bidrar till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar demokratisk utveckling. Utvecklingssamarbete, tillsammans med insatser på andra områden, bidrar till att utrota fattigdomen och bekämpa orättvisorna i världen.
Gunilla Carlsson (M) har varit biståndsminister längre än någon annan i det nutida svenska biståndets historia. Ändå återkommer ministern ständigt till att hon inte tycker att hon lyckats förändra biståndet.
Men nog har det hänt saker under dessa snart sju år på posten. Biståndet har byråkratiserats, styrningen av det egna departementet har rasat ihop och en skog av policydokument har skapats. Den biståndsplattform som ska åtgärda problemen skjuts regelbundet på framtiden.
Socialdemokraternas politik för global utveckling bygger på solidaritet, inte välgörenhet. Sverige ska bidra till en bättre värld eftersom det ligger i allas intresse. Vi vill stödja dem som kämpar för sina rättigheter, för fungerande samhällen och för demokrati.
Vi har förstått att för moderaterna har den internationella solidariteten en gräns. Den går vid gränsen för absolut fattigdom, 1.25 US$ per dag och människa. Nyligen uttalade biståndsminister Gunilla Carlsson att om två mandatperioder kan biståndspolitiken avvecklas. Jag önskar att det skulle vara möjligt.
Majoriteten av världens fattiga människor lever i dag i medelinkomstländer, utvecklingssamarbetet måste även i fortsättningen omfatta dessa. Vår nya Agenda för global utveckling pekar ut ett antal tematiska områden där Sverige kan bidra till fattigdomsbekämpning, demokratisering och utveckling.
• Ekonomisk utveckling, rättvis handel och utbyten mellan människor leder till både tillväxt och främjar demokratisträvanden.
• De industrialiserade länderna måste göra sin del av klimatarbetet och minska utsläppen och EU:s bidrag till den gröna klimatfonden ska vara generöst.
• Den ekonomiska utvecklingen är mycket stark i många låg- och medelinkomstländer. För att det ska bidra till fattigdomsbekämpningen behövs fördelningspolitik och stopp för skatteflykt.
• En fungerande samhällsstruktur, korruptionsbekämpning och livsmedelsförsörjning är andra nycklar, liksom investeringar i såväl småjordbruk som större projekt.
• Alla anställda i hela världen ska ha rätt att fritt organisera sig och arbeta under anständiga villkor och få en lön de kan leva på. ILO:s agenda för anständigt arbete är en bra plattform för det arbetet.
• För utveckling behövs både demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och ett fungerande samhälle, där sådant som utbildning och hälsovård kommer alla medborgare till del. Där måste Sverige i utvecklingssamarbetet ställa krav på samarbetsländerna.
• Arbetet för jämställdhet och kvinnors rättigheter är en hörnsten i socialdemokratisk politik. Svenskt utvecklingssamarbete ska bidra till att öka kvinnors makt över sina egna liv och sitt lands utveckling.
Gunilla Carlsson har förändrat och försämrat det svenska utvecklingssamarbetet i slutna processer. Ett grundläggande problem är att regeringen tycks besvärad över och sakna tilltro till sin egen verksamhet.
Vi socialdemokrater vill att öppenhet får prägla både beslutsprocesser och debatt om biståndet. Vår Agenda för global utveckling är ett bidrag till det.