Sverige har återigen drabbats av monarkistisk yra.

Kärleken är alltid vacker och alltid värd att fira – men också Carl-Philip och Sofia borde få välja vilka de vill fira med. Det är bakvänt och gammalmodigt att stamtavlan avgör vad som är statsangelägenheter.

Monarki kan aldrig symbolisera ett modernt, demokratiskt och meritokratiskt samhälle.

Att en person föds till en viss position vilken finansieras av medborgarna i ett land enbart för att ”representera” är absurt. Det är unkna idéer från ett annat århundrade som reproduceras när det är gener som får avgöra huruvida en person har kompetens att genomföra en uppgift eller inte.

Rimligtvis borde det finnas bättre sätt utse en statschef för Sverige än genom avel.

Att liksom i många andra europeiska stater utforma ett system för ett demokratiskt val av statschef torde vara relativt okomplicerat. Det skulle ha fördelen att statschefen faktiskt hade vunnit folkets förtroende, och därmed även vunnit legitimitet för att uppbära ämbetet.

Traditionerna kan leva kvar, men i en annan form.

Hälften av apanagets 128 miljoner kronor går till underhåll av slott och kulturhistoriskt viktiga miljöer. De skulle finnas kvar.

Familjen Bernadotte skulle också finnas kvar, men Estelle skulle kunna välja sin livspartner utan att behöva be regeringen om lov. Hon skulle till och med få välja själv vad hon vill bli när hon blir stor.

Men däremot skulle inte statschefens vuxna barn kunna kräva att skattebetalarna plockar upp notan på tre miljoner kronor när de gift sig.

Frågan om monarkin kan till synes verka som en fånig principfråga, men den är viktig. I ett modernt, demokratiskt och meritokratiskt samhälle borde rimligtvis den mest kompetente personen representera staten.

Att det främsta kriteriet i stället skulle vara att man delar släkttavla med despoter och diktatorer är absurt.

Monarkin ger dessutom en bitter eftersmak till själva konceptet demokrati i Sverige. Om vi verkligen ska grundmura vår demokrati är det självklart att odemokratiska symboler såsom monarkin ska avskaffas.

Att den hittills på något sätt har klarat sig undan kritik av sådan grundläggande karaktär är beklämmande.

Monarkin är nämligen inte bara flärd och glamour, det är en symbol för envälde och diktatur som i en modern demokrati måste ersättas.

Vill man ha intriger, fina klänningar och tjusiga bröllop kan man med fördel se Tv-serien Downton Abbey istället.