Foto: Anders Wiklund/TT
Debattinlägg

”Färre män döms när brott felrubriceras på detta sätt”

”Det är mycket olyckligt att brotten inte rubriceras på ett korrekt sätt redan från början, det vill säga som grov kvinnofridskränkning och detta har enligt min uppfattning ett direkt samband med att färre brott än tidigare leder till fällande domar”, skriver debattören.

Om debattören

Ulrika Rogland
jurist, målsägandebiträde och tidigare åklagare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

När jag slutade som åklagare för fem år sen var det bland annat med anledning av de långa handläggningstiderna, särskilt när det gällde brott mot kvinnor.

Polisen tillvaratog enligt min uppfattning inte sina resurser på bästa sätt vilket ledde till att samma ärende innan beslut blev handlagt av flera olika utredare, vilket innebär upprepad inläsning av ärendet och ett enormt resursslöseri.

Sedan jag slutade har situationen förvärrats.

Polis och åklagares arbetsbelastning har ökat de senaste åren – och Brottsförebyggande rådets senaste siffror visar att såväl anmälningar som fällande domar avseende grov kvinnofridskränkning har minskat de senaste åren.

Både poliser och åklagare har en ohållbar arbetssituation och strukturerna inom polisen har inte förbättrats.

Omständigheten att antalet anmälningar om grov kvinnofridskränkning har minskat låter positivt, men det innebär tyvärr inte att antalet brott har minskat.

Det är polisen som, i samband med att anmälan görs, inledningsvis bestämmer hur ett brott ska rubriceras. Av Brås rapport framgår att polisen numer oftare väljer att inte rubricera brottet som grov kvinnofridskränkning utan som till exempel olaga hot och misshandel.

Så även om kvinnan inledningsvis berättar om upprepat våld så rubriceras det ofta som enskilda brott.

Detta kan inte bara göra att statistiken blir missvisande utan även avgöra om det är polis och åklagare som ska leda förundersökningen. En framgångsfaktor i förundersökning som avser brott mot kvinnor är att åklagare så snart som möjligt blir förundersökningsledare, det vill säga den som leder förundersökningen.

För de fall brotten inte rubriceras som grov kvinnofridskränkning är det ofta polisen som leder förundersökningen.

Att brottet rubriceras som grov kvinnofridskränkning – och att åklagare omgående kopplas in – är av största vikt. Åklagaren kan besluta att den misstänkte ska anhållas, vilket är en annan framgångsfaktor. Åklagaren ser också till att målsägandebiträde omgående förordnads.

Det är mycket olyckligt att brotten inte rubriceras på ett korrekt sätt redan från början, det vill säga som grov kvinnofridskränkning och detta har enligt min uppfattning ett direkt samband med att färre brott än tidigare leder till fällande domar.

Förutom mer resurser, snabbare handläggning och att de poliser som arbetar med denna typ av brottslighet får arbeta ostört med detta är min önskan att alla förundersökningar som gäller våld i nära relation leds av åklagare oavsett hur de rubriceras.

Jag är övertygad om att vi då skulle se helt andra siffror.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.