Ingen har kunnat missa faktumet att någonting är sjukt med hur offentliga upphandlingar genomförs i Sverige.
Skandalerna avlöser varandra vare sig det handlar om stödstrumpor, dyra sjukhus eller städtjänster. Något är ruttet inom offentliga upphandlingar.
I dag går de fyra borgerliga partierna ihop med SD och blockerar regeringens lagförslag som är ett första steg mot att skapa ordning och reda i offentliga upphandlingar.
Huvudsyftet med lagförslaget är att grundläggande krav på lön, arbetstid och semester ställs vid upphandlingar, samt att upphandlingar tar hänsyn till sociala- och miljömässiga faktorer.
Vi upphandlar för cirka 625 miljarder kronor årligen enligt Konkurrensverket – det är en omfattande mängd skattemedel som idag subventionerar usla arbetsvillkor och löner nere på 11 kronor timman.
Det är inte anständigt för vår gemensamma offentliga sektor. Idag diskrimineras seriösa företag och förlorar upphandlingar på grund av osund konkurrens.
Det innebär att oseriösa företag fått företräde med dagens system.
Våra skattepengar läcker inte bara från undermåliga upphandlingar men också från det faktum att grundläggande krav för arbetarna och krav på leverantören inte finns på plats.
Genom regeringens lagförslag hade upphandlande enheter åtminstone kunnat kräva en förklaring av onormalt låga anbud eller uteslutits genom att grundläggande krav ställts.
Det är skamligt att sådana helt rimliga förbättringar nu blockeras av Sverigedemokraterna som har svängt i frågan.
SD går hellre Svenskt Näringslivs ärenden än bidrar till att skydda vanliga arbetare och deras villkor.
Sverigedemokraterna tar inte ansvar för sin svängning utan skyller på att regeringens lagförslag skulle vara oförenligt med EU:s direktiv – vilket inte är sant – eller tar upp det tröttsamma argumentet att det skulle utesluta svenska småföretag.
De företag som utesluts är de som inte har skäliga villkor för sina anställda, oavsett om det är svenska eller utländska företag.
Dessutom bör det påpekas att enligt Medlingsinstitutet hade 86 procent av alla privatanställda som arbetar i företag mellan åren 2008 – 2014 kollektivavtal – det är tyvärr dessa seriösa företag som idag utesluts med dagens bristande upphandlingsprocesser.
Svenskt Näringslivs agerande i denna fråga är ytterst märkligt av flera skäl. Man har tidigare lyft fram seriösa företag inom organisationen som efterfrågat förändringar och regleringar som går i linje med regeringens lagförslag. Nu har man helt svängt.
Svenskt Näringsliv verkar i sin iver att opponera sig lagförslaget helt missa att deras egen medlemsorganisation Almega larmat om att 90 procent av 1 225 offentliga upphandlingar av städtjänster mellan 2009 – 2011 enbart hade fokuserat på lägsta pris – något som framhålls som ett växande problem inom branschen då kvaliteten helt glöms bort.
Svenskt Näringsliv har i efterföljande debatt kritiserat regeringen för att bland annat att politisera upphandlingar, att upphandlingsstrategin fokuserar för mycket på politiska målsättningar istället för effektiva inköp och att verksamhetens behov blir underordnad de politiska målen.
För det första är det i princip en politisering av upphandlingar som EU vill se. I EU:s direktiv står klart och tydligt att upphandling är ett instrument för samhälleliga mål.
För det andra undrar vi hur Svenskt Näringsliv definierar effektiva inköp – är det effektivt att låta människor leva på 11 kronor timman?
Det verkar vara på sin plats att fråga sig vilka företags intressen Svenskt Näringsliv företräder när de nu aktivt vill stoppa ordning och reda i de offentliga upphandlingarna?
Precis som med frågan om vinstläckagen i välfärden har de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna opinionen mot sig.
På uppdrag av fackförbundet TCO visar Novus undersökning att en majoritet bland alla partiers väljare anser att det är ganska eller mycket dåligt att företag kan vinna upphandlingar genom att sänka arbetsvillkoren för sina anställda.
Trots att lagförslaget nu faller så finns det ändå hopp. Det finns upphandlare på olika nivåer och offentliga enheter som trots bristen på nationell direktiv redan idag kan ställa vissa sociala och arbetsrättsliga krav – detta bör man utnyttja och fortsätta göra i allt större utsträckning.
Nederlaget i riksdagen är ett tungt bakslag för alla som vill ha ordning och reda i de offentliga upphandlingarna.
Men en bra sak har kommit ur allt detta – frågan om offentlig upphandling har äntligen politiserats.
Nu fortsätter den politiska kampen om vår gemensamma offentliga sektor och hur den åter ska bli ett verktyg för sjysta villkor, trygghet och jämlikhet.