Händelserna i Köln, på Eriksdalsbadet, i Kalmar och We are Sthlm är odiskutabelt fruktansvärda och oacceptabla.
Det är brottsliga handlingar. Men de är inte unika. I debatten som pågår nu, framställs dessa händelser som om de vore nya och främmande företeelser vilket är helt felaktigt.
Män har utsatt kvinnor, barn, transpersoner och andra män för sexuella övergrepp, trakasserier och våld genom alla tider, i alla städer och i alla länder världen över.
Oavsett var i världen det sker, finns en gemensam nämnare hos förövarna – att de är män.
Det måste vi våga benämna och analysera för att få till en förändring.
Det handlar inte bara om enskilda mäns inneboende egenskaper och förmågor, utan om strukturer och normer.
Vi måste utveckla det våldsförebyggande arbetet och politiker och myndigheter behöver ta problemet på större allvar och ta initiativ till förändring.
Det måste tas på allvar varje dag och inte bara vid medias rapportering av vad sexuella trakasserier och sexuellt våld är.
2014 anmäldes 20 300 sexualbrott i Sverige, av dessa rubricerades 6700 som våldtäkt. 98 procent av de som misstänktes för sexualbrotten var män.
Sexualbrotten pågår dagligen i klassrum, på arbetsplatser, i hemmen, på festivaler och i folksamlingar och är ett enormt problem.
Att dessa frågor får ljus på sig och nu debatteras och diskuteras mer än på länge är välkommet.
Dock har delar av debatten varit kontraproduktiv när den bortsett från de samhällsövergripande problemen som sexuellt våld och sexuella övergrepp innebär.
Istället har hätska diskussioner förts kring att försöka peka ut vissa grupper av män som mer ansvariga för övergreppen, endast baserat på etnicitet och kultur, vilket är förkastligt och osakligt.
Trots den livliga debatten kommer det en dag då det mediala ljuset slocknar och diskussionerna tonar ut.
Men grundproblemet kommer att kvarstå och behovet av insatser kommer vara lika stort som tidigare.
Det finns många organisationer och personer som har många års erfarenhet av att jobba med dessa frågor varje dag, både på individ- och strukturnivå.
Fokus för alla insatser måste vara att förändra de destruktiva maskulinitetsnormer som skapar våldtäktskultur och att få fler män att engagera sig och ifrågasätta sexism, destruktiva normer för maskulinitet, våld och kvinnohat.
Detta måste ske hela tiden på alla nivåer och i alla grupper i samhället. Vad är det då som behöver göras?
Här följer ett antal krav och förslag på insatser:
- Inför utbildning om hur sexistiska kommentarer och sexuella trakasserier förhindras och motarbetas samt utbildning kring normer, maskulinitet, sexualitet och våld från förskoleklass till högskola.
Gör det till en obligatorisk del i alla lärarutbildningar och på juristutbildningen.
- Anslå statliga medel till utbildning och långsiktigt, strukturerat våldsförebyggande arbete.
- Sexuella trakasserier och sexuellt våld är brottsligt och ett demokratiproblem, vilket måste synas i lagen.
Rättsväsendet måste se sexuellt våld, i allt från sexuella ofredanden, sexuella handlingar utan samtycke till vad som idag är våldtäkt som kriminella handlingar och bemöta dem därefter.
- Det är män och män i grupp som utför dessa handlingar. Politikförslag som fokuserar på detta och som leder till att fler män engagerar sig, reagerar och agerar mot sexism och sexuella trakasserier måste utvecklas.
Politiker som är män bör vända sig till de personer och organisationer som länge drivit frågan, sätta sig in i kunskapsområdet på allvar och ta ansvar för att ny politik skapas.
- Utveckla politikförslag, främst för utbildningssektorn, som leder till att populärkulturen, porrindustrin och de berättelser som där idag ofta förmedlas behandlas, diskuteras och problematisera på ett kunskapsbaserat sätt.
- Vi lever i en dubbelkultur där vi har ett offentligt jämställdhetsideal med en feministisk regering. Samtidigt har vi en populärkultur där kvinnor nedvärderas och där killar ska vara macho.
Porrindustrin är tillgänglig för alla, barn som vuxna, dygnet runt där många av scenerna innehåller fysisk aggression som strypningar, slag och verbalt våld som bitch och slut.
Att det ser ut så och vad det innebär för våra liv och för maktfördningen mellan kvinnor och män på strukturell nivå är något vi behöver ny kunskapsutveckling och ett seriöst och öppet samtal om.
Att vi fortfarande får läsa om att lösningen på problemet är att de utsatta och de som riskerar att bli utsatta förväntas begränsa sina livsutrymmen är fullkomligt oacceptabelt!
Om alla ska få möjlighet och makt att leva sina liv fria från trakasserier, övergrepp och våld måste det förebyggande arbetet lägga ansvaret på förövarna och fokusera på de faktorer i våra samhällen som leder till att män och pojkar blir förövare.
Kunskapen finns – vi behöver bara använda den.
Undertecknande organisationer och sakkunniga personer har flerårig erfarenhet av att arbeta med dessa frågor på såväl individ-, grupp- och strukturnivå.
Så återigen, kunskap och kompetens finns, men för att det vålds- och normförändrande arbetet ska få ännu bredare effekt krävs det att makten tar ansvar och vidtar kraftiga åtgärder likt de som är nämnda ovan.
Frågan är akut och kan inte vänta, det krävs agerande nu.